det blir inte roligare än så här

Lovsånger och klagolåtar

Ungefär följande har korrensponderats mig:

”Du borde berätta mindre om dina tillkortakommanden och mer om dina triumfer.”

Som om jag vore den värsta Jan Guillou. Den grandseigneur vars självupptagenhet är lika vida berömd som en gång travaren Ego Boy.

Det låter annars som ett uppslag väl värt att överväga, att ge offentlighet åt mina framgångar i livet. Det har jag gjort nu. Övervägt det hela.

Det skulle tyvärr bli ack så korta texter.

Jag är dålig på lovsånger, bättre på klagolåtar.

Det är alltid något, som bryggmetarn sa när han utmålades för att vara bakom flötet.

Det jag kan skryta med är att jag är simkunnig. Det har jag dock ingen nytta av alla gånger jag tar, och har tagit, mig vatten över huvudet.

Det aktade jag mig däremot för i simskolan på  1960-talet, doppa huvudet. Den fegheten skyller jag på badtemperaturen. Stenviksbadet i Oxelösund är inte direkt känt för ett tropiskt klimat.

Det gjorde det lätt att identifiera oss simskoleungar. Det var vi som konstant hackade tänder.

Det blev knappast bättre av att den tidens storsäljare i badkiosken var isglassen Igloo.

Jag utmärkte mig snabbt i simskolan. Såtillvida att jag var en riktig baddare på torrsim.

Det hjälpte nu dåligt när arm- och bentag skulle praktiseras i böljan blå. Detta trots korkdyna runt magen och simfrökens stålstång att greppa tag i vid behov. Det behovet var påtagligt. Och för vissa av oss snorgärsar oftare än för andra.

Som bekant ger emellertid övning färdighet. Förr eller senare. Och i mitt fall det senare.

Jag klarade till slut 25 meter på djupt vatten. Tillika med marginal. Detta i så måtto att isen inte han lägga sig vid badbryggorna i ”Stenvik”.

Den aktuelle korrenspondenten i ingressen menar att mitt ordplitande framför datorn måste räknas som en positiv duglighet. Jag vet inte det, ja. Nu senast skrev jag en not till Skatteverket och yrkade om ”befrielse från förseningsavgift” efter att jag blivit ett par dagar sen med att lämna in momsdeklarationen för 2021, som myndigheten inte alls tog någon notis om.

Tydligen var min avfattade skrivelse för otydlig.

Jag kan säga detsamma om Skatteverkets medsända information om hur man begär att det fattade beslutet omprövas eller överklagas

Den var inte heller så lättfattlig för den som aldrig gått kursen i byråkratsvenska och inte ens vet skillnaden på ompröva och överklaga.

Det underlättade mitt val. Jag lät saken bero.

Den tösabit vi då och då har ynnesten att få göra sällskap har börjat prata, på gott och ont.

Vid ett besök på Skärgårdsvåfflan i Oxelösund ville den lilla stjärnan uppmärksamma övriga bordsgäster på min närvaro och pekade på min korpulens åtföljt av ett frispråkigt: ”Stor mage”.

Den presentation rönte uppskattning. Detta av döma av leenden och skratt från alla inom hörhåll. Tyst för mig själv citerade jag Emil i Lönnebergas pappa Anton: ”Förgrömmade onge!”.

Häromsistens var föräldrarna och förevisade tösabiten på en ettochetthalvtårskontroll på Barnavårdscentralen, BVC, och erhöll sköterskans yrkesmässiga utlåtande: ”Ett friskt och välskapt barn.” Det ska man vara tacksam över. Absolut.

Min synpunkt är emellertid att det var en väl njugg och återhållsam bedömning.

Tösabiten är nämligen en lysande begåvning. Ett potentiellt geni. I varje fall i mina ögon.

Hon kan såväl läsa, skriva som räkna. Nästintill i alla fall. Det beror lite på hur snäll man är i betygsättningen. Enligt föräldrarna är jag partisk och tar till väl i överkant. För att inte säga att jag är överdrivet gynnsamt inställd till alla hennes hittillsvarande uppvisade förmågor.

Tösabiten är hur som helst en sanningens apostel. Jag tänker i det avseendet främst på det där uppriktiga utpekandet av min rondör.

Jag har förresten varit gräsänkling i en vecka, på gott och ont. Det också.

Det är för all del trivsamt att kunna bosätta sig i en bok. Ostört. Det är å andra sidan otrivsamt med den växande tvätthögen. Den är störande.

Gräsänkling betyder för övrigt: ”man vars partner är bortrest för en kortare eller längre tid”.

Här kan det på sina håll uppstå missförstånd.

Det finns män som lever i villfarelsen att gräsänkling är detsamma som ”vissa nyvunna friheter”. Ingenting kunde vara mer fel. Det brukar den från hemmet förlupna partnern göra fullständig klart. Detta innan deserteringen.

Den kvinnliga motsvarigheten till gräsänkling är gräsänka. Det finns i det fallet inga uttalade restriktioner vad avser ”vissa nyvunna friheter”.

Längre har vi inte kommit med jämställdheten.

Mina planer på en vilsam vecka ändras radikalt vid upptäckten av en handskriven lapp på köksbordet: ”Glöm inte att vattna blommorna”.

Vi har dylika prydnader både inne och ute.

Dessutom i mängder. Och av varierande arter.

Vi skulle kunna vara filial till Blomsterlandet.

Hur som helst löser det sig fint med växtligheten utomhus. Det tackar jag regnskurarna för.

Värre är det med krukväxterna inomhus.

Till synes vissna blommor som jag vattnar ser inte ett dugg piggare ut av den omsorgen.

Möjligen vattnar jag för mycket, eller för lite.

Mina fingrar har aldrig varit speciellt gröna.

Det blir ytterligare ett streck i räkningen när jag förväntansfullt öppnar kylskåpet och frysboxen. Där är det tomt. Eller ska man säga tömt.

Jag vill inte peka ut den från hemmets sysslor bortflyende men den kylväska hon kånkade på vid avfärden såg misstänkt tung ut. Det kan i och för sig ha sin förklaring i antalet kylklampar.

Nåja, matbutiker finns det gott om. Vissa måste man ha en kod för att få komma in i, andra måste man ett kvitto för att få komma ut ur.

Det var enklare förr. Det var på den tiden när Konsumföreståndaren hade en penna bakom örat och sirligt hälsade fruarna välkomna till butiken.

Dom äkta männen? Dom satt hemma och grunnade på veckans stryk- och siffertipsrad.

Därtill bestod middagsmålet i svenska hem och stugor av falukorv på längden och tvären.

Det var ingen som dog av den mathållningen.

Här kan tilläggas att det viktiga med falukorv inte är ingredienserna utan att korven är krokig. Ty det finns även rak falukorv. Den är å sin sida nästan lika illa tåld bland konsumenter som spenatsoppa med ägghalvor på ett barnkalas.

Det finns ändock en tydlig likhet mellan krokig och rak falukorv. Båda korvarna har två ändar.

Nuförtiden är rätt rätt på våra matbord vegetarisk pasta med champinjoner och halloumi. Den cypriotiska osten halloumi är jag lika reserverad inför som att lämnas ensam vid en trendig köksö. Tacka vet jag västerbottensost från Burträsk. Därmed inte sagt att även Cypern har sina fördelar. Den soliga turistön är så gott som myggfri. Det är inte Västerbottens myrmarker.

Det blev nu inget ärende till matbutiken.

Jag lyckas istället fiska fram en konservburk Abbas tonfisk i vatten ur skafferiet. Det är faktiskt en personlig favorit. Tonfisk. Och som sig bör i sitt rätta element. Vatten.

Det finns Abbas tonfisk i olja också. Den sorten har jag för egen del svartlistat. Mindre för att minska världens oljeberoende, mer för att den förutnämnda oljan smakar smörja.

Det blev förresten ingen tonfisk heller, inte överhuvudtaget. Jag hittade inte konservöppnaren.

Då vill det till att man är lösningsorienterad.

Det gav mig en god förevändning att uppsöka ett gatukök och beställa en grillad special med en rejäl klick räksallad som grädde på moset.

Det går att överleva på den kosten också.

Det gjorde i alla fall jag. Hela veckan lång.

 

 

Dela detta:

Kommentera detta:

22 svar

  1. Hahaha min fredag börjar bra med att läsa dina berättelser,hög igenkänningsfaktor på simskola och Stenviksbad och kiosk. Som vanligt får du högsta betyg av mej. Ha en skön och bra fortsättning på sommaren, hälsar Lehna.

  2. Oj oj kåsören har inte haft det lätt, under torparhustruns utflykt från köket och blomvattningen. Har ju sett en skymt av kåsören
    På parkbänkarna vid gågatan. Det verkar som att torparhustruns frånvaro haft effekt på kåsörens matchvikt. Verkar som räksallad till mosbrickan haft en gynnsam effekt på rondören😂😂😂😂.
    Tack för ännu ett kåseri i absolut toppklass.

  3. Lika kul läsning som vanligt😀 Känner igen allt (nästan) när du skrev om Stenviksbadet, jag lärde mig också att simma där på slutet av 50:talet🥶

    1. Tack för dina vänliga ord, Lasse. Simskolan vid Stenvik var en prövning. Men det var ju också en “skola” man haft nytta av genom åren, simkunnigheten.

  4. Simskolan i Stenvik; huh vilka hemska minnen! Vi kanske gick i simskolan samtidigt?
    Tack för underhållande läsning!

    1. Hej Ninni. Det är inte alls omöjligt. Jag minns inte exakt på året men det bör ha varit något av 60-talets första år. Somrarna efter gick man ju också på provtagningar i Stenvik: dyka, simma under vattnet, rygg- och klädsim, simborgarmärket o.s.v. Kallt som attan var det i vattnet, men lite roligt också.

  5. Tack Leif för härliga och roliga krönika. Alltid lika trivsamt att läsa.
    Ha en fortsatt skön sommar. Är aldrig fel med korv, mos o h räksallad, det kommer man långt med.!🌞🏌

    1. Tack själv för att du läser krönikorna, Anita. Nä, korvkioskens meny är underskattad. Särskilt vid nödlägen.

    1. Tack själv för att du läser och kommenterar, Arne. Det gör mödan värd, som det brukar heta.

  6. Tack Leif för en härlig läsning
    Vi var många ungar dom som gick i simskolan i Stenvik i slutet av 50 och början av 60 talet
    Falukorven är ett underskattad livsmedel och jag tror att alla har nog klarat hungern md en falukorvs rätt eller ett besök vid korvkiosken
    Nu väntar jag på näste kåseri
    Ha det gott i sommar

    1. Tack Anders. Min mor gjorde bland annat en av mig och mina bröder mycket uppskattad ugnsbakad falukorv. Det var på den tiden falukorv var falukorv och ingen urvattnad variant av dags dato. Utan att avslöja för mycket är väl tanken att augustikåseriet ska hade det stundande valet som tema, men det kan förstås hääda en del fram till dess.

  7. Härligt roligt kåseri som vanligt. Jag förstår inte hur du får till det så bra. Jag känner igen det där med korv och mos. Jag har besökt Vipsgrillen några gånger och beställt korv med mos och gurkmajonäs. Personalen säger majonäsgurka, men jag har alltid sagt gurkmajonäs. Men det kvittar väl bara man vet vad det är och att det är gott. Jag såg att du hittat till ljugarbänken i hemstaden också, det är väl bra med variation förstår jag. Som flera ovan så ser jag fram emot nästa kåseri. Trevlig fortsättning på sommaren.

    1. Hej igen, Bengt. Det finns inga bättre kunskapskällor än “ljugarbänkar” såväl i Oxelösund som Nyköping. Mycket intressant fråga du tar upp angående gurkmajonäs eller majonäsgurka. Jag ska försöka få till en liten enkät i ämnet för att få vägledning i detta språkliga dilemma. Jag är väldans förtjust i den typen av spörsmål. I mitt tycke är det nuförtiden dåligt med riktiga korvkiosker var man än befinner sig i Sverige. Det är mest gatukök, pizzerior och kebabställen där det sällan eller aldrig går att få en klassisk grillad special med räkmajonäs (inte majonäsräka) och stark senap.

  8. Hej Leif. Jag satt och såg ett gammalt “Postkodmiljonären” och då hade dom en fråga om ett ord på finska och vad det betyder på svenska. Svaret var då i alla fall gurkmajonäs. Kanske onyttigt vetande, men jag tänkte på det vi/du skrev om tidigare.

    1. Hej Bengt, frågan om det ska heta gurkmajonäs eller majonäsgurka får sägas vara ständig aktuell – åtminstone så länge det finns korvkioskar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste kåserierna:

Affär som affär

Jag ska få prata med Ebbe Carlsson. Det är stort och i stil med att bli inbjuden till kungamiddag på Slottet. Det har jag emellertid

Läs vidare »

Spelmissbrukare

Alltfler kastar plast i naturen. Det märker jag vid mina promenader med vovven i Enstabergaskogen. Det kallas discgolf. Den tidigare termen på denna tilltagande fritidsfluga

Läs vidare »

Transpirationstransportmedel

Det har varit en nedslående sommar. Jag tvingas numera trampa uppefter Ekebydalsbacken på cykelns allra lättaste växel. Det inverkar menligt på jagkänslan. Min kondis är

Läs vidare »

Valspråk i tiden

Häromdagen kände jag mig ganska ung och rörlig och passade på att se mig i spegeln. Det var att eftertryckligt överskatta min vigör. Det som

Läs vidare »

Lovsånger och klagolåtar

Ungefär följande har korrensponderats mig: ”Du borde berätta mindre om dina tillkortakommanden och mer om dina triumfer.” Som om jag vore den värsta Jan Guillou.

Läs vidare »