det blir inte roligare än så här

Missommar

Jag ögnar förstrött i ortsbladet.

Vafalls! Vad skådar mitt norra öga!

Den ryktbare regiondirektören i Sörmland har påkommits med otillbörlig klåfingrighet.

Det är i och för sig roligt med omväxling. Den uppburne tjänstemannen brukar i vanliga fall vara rubrikernas man vid ortsbladets uppmärksammande av hans hissnande löneutveckling.

Vad som rapporterats inhöstar han en chefslön som kan ge en underordnad en svindlande känsla. Eller rent utav för tankarna till svindleri.

Nåväl, det är inte olagligt med en hutlös lön. Däremot frågar man sig var ansvariga för lönerevisionen i Region Sörmland höll hus när prästen i församlingen predikade vett och sans.

Nu har regiondirektören i ljuset av flitens lampa suttit på sin kammare och uppsåtligen eller ansatt av enfald suddat i arbetsmejlen och har på så vis gjort sig skyldig till en tvetydig handling genom att ändra i en allmän handling.

Det är ingen tillrådlig myndighetsutövning. Det vet varje myndig svensk som kan stava till offentlighetsprincipen. Möjligen har regiondirektören svårt med rättstavningen.

Eller för den delen även med insikterna i allmän rättskunskap.

Justitieombudsmannen, JO, har nu utrett försyndelsen och hyttat med fingret: ”Ajabaja”.

Den länsinvånare som önskar upprätthålla en visst mått av ordning hade kanske förväntat sig att den högste direktören inom länets hälso- och sjukvård ögonaböj hade fått respass, enär det handlar om ett ack så klandervärt tjänstefel.

Emellertid har Region Sörmland sin egen justis och ger sin raderande regiondirektör nåd och förlåtelse. Därtill en väl tilltagen löneförhöjning!

Det kan givetvis ses som en ”påföljd”.

Därest man inte vill kalla det nepotism.

Nu till en midsommarhelg på 1970-talet.

Den veckända som hänsyftas på var händelsemättad för att inte säga ödesmättad, vilket gör att berättelsen delas upp i två kapitel.

Detta för att göra texten mer läsvänlig.

Det stilistiska greppet har nackdelen att jag måhända uppfattas som en lättviktig litteratör, fördelen är att jag inte vägs mot Gunnar Ekelöfs surrealistiska poesi, då hans diktsamlingar är lika läsvänliga som en resepalör på bulgariska.

Låter jag avundsjuk på den berömda skalden?

Det skulle i så fall vara på den basker han bar.

Den sortens konstnärlig huvudbonad markerar att man har huvudet på skaft.

Eller tillhör Hemvärnets musikkår.

Kapitel 1

Det råder värmebölja i sommar-Sverige.

Jag har blivit övertalad av två kamrater att fira midsommar vid Edanö festplats utanför Trosa. Jag hyser ingen entusiasm inför tältning.

Det hänger kvar sedan lumpartiden när jag råkade kvarta in under mitt pass som eldvakt vid tältkaminen vilket utmynnade i en utskällning av plutonchefen och en veckas permissionsförbud. Jag som hade stämt träff med en fjälla från Borensberg. Undrar vad det blev av henne i livet.

Nåväl, vi hittar en skuggig plats under en tall där vi slår upp vårt solblekta och slackande tält. Vi kan på morronkulan konstatera att det är knöligt att sova på tallkottar.

Den erforderliga utrustningen består i övrigt av ett spritkök och en konservburk chili con carne. Detta ämnat som en midsommarsupé.

Den programpunkten blir nu något påver på grund av att T-spriten till spritköket glömts kvar hemma. Mot alla odds har vi dock lyckats få med oss en konservöppnare.

Det räddar i viss mån måltiden i det fria.

Vi slevar med varierande matlust i oss kall köttragu och bönor direkt ur konservburken.

Nåja, helt utan etikett är vi faktiskt inte.

Vi använder medhavda bestick.

Tre engångsskedar i vit plast.

Det förenklar avsevärt diskningen.

Midsommarfirandet går som sig bör vidare vid Edanös utedansbana.

Jag svänger om med en tös till Tomas Ledins ”I natt är jag din”.

Det visar sig stämma dåligt.

Tösen sjappar obemärkt redan i första pausen.

Jag prövar istället lyckan vid chokladhjulet.

Tamejtusan vinner jag inte en Toblerone.

Må vara att även den försvinner snabbt.

Vem blir mätt av en burk chili con carne?

Därjämte delad på tre knorrande magar.

Kapitel 2

Det är två dagar senare och söndagen som avslutar midsommarhelgen.

Hela landet står still i sommarhettan.

Det finns två sätt att skydda sig mot solsting: sätta på sig en Beppehatt eller halsa en pilsner från potatiskällaren. Eller göra bådadera.

Jag gör ingetdera. Jag är upptagen av annat.

Jag befinner mig på Ullevis gräsmatta, strax utanför Gais straffområde.

Ni undrar kanske vad jag har där att göra.

Det gör jag också, sekunderna senare.

Jag chansar på ett skott. Vem vet. Turen kan vara på min sida. Det är den inte. Inte den här gången heller. Lika lite som någon annan gång.

Tråkigt nog petar jag undan bollen med högerkängan i samma stund som jag sparkar hål i luften med min vanligtvis bästa fot, vänstern. Det är en miss att jämföra med att låta uppföra badhytter med klädkrokar vid en nudistkoloni.

Det resulterar i råa skratt från Ullevis läktare.

Det får mig att önska mig någon annanstans.

Varför inte till en enslig stuga i Långbortistan.

Matchen åses av en handfull Gaissupportrar uppflugna som duvor i skuggan under arenans tak och ljudligt hörs en galgfågel kvittra på dialektal götebosska: ”Sicken blindgångare”!

Då är man tacksam för att Ullevi inte är fullsatt.

Strax därefter blir jag utbytt. Sällan har jag varit så glad över att få lämna en fotbollsplan.

Då syftar jag i första hand inte på värmen.

För syns skull haltar jag lätt vid min sorti.

Det väcker ingen sympati från den högt galande galgfågeln: ”Är du skadeskjuten”?

Epilog

Händelsen är hämtad från ett möte i Svenska cupen i fotboll mellan ”Makrillarna” och Nyköpings BIS för snudd på ett halvt sekel sedan.

Den som någon gång firat midsommar vid Edanö inser säkert att mina förberedelser inför mötet med Gais inte är optimala.

Jag håller mig för god för bortförklaringar men finner det ofrånkomligt med några förklaringar.

Till min, och än mer lagkamraternas, förvåning har lagledningen placerat mig i startelvan.

Vanligtvis är jag placerad på avbytarbänken. Jag har nött baken på fler bänkar i fotbolls-Sverige än det finns myggor vid Nedre Dalälven.

Det är inget jag beklagar mig särskilt över.

Jag har trots allt fått vara med på årsfesterna.

Vi förlorade den aktuella matchen. Bollen rullade inte vår väg. Och definitivt inte min väg.

Härförleden cyklade jag ut till en badvik vid Södra Femöre i Oxelösund för ett kvällsdopp.

Därstädes rådde ingen nämnvärd trängsel.

Sannolikt inte betingat av att naturreservatet Södra Femöre skulle ha coronaanpassats, troligare på grund av badtemperaturen.

Vad jag varsnade var vi två vikingar i viken.

Den andre vikingen var för mig obekant men efter uppstigandet ur havets skum som spolformade tonfiskar inledde vi en artig konversation.

Passande nog kom samtalet att handla om säsongens badbyxor. Emellertid inte på mitt initiativ. Jag följer inga trender. Och sätter inga heller.

Jag är tidlös som ärtsoppa och pannkaka på en torsdag.

Min nya bekantskap hade nyheter att förtälja: ”Förra veckan var jag inne i en butik som annonserade om ’Köp två par badbyxor. Betala för ett par’. Vilken tur, va! Jag tjänade en hundralapp”.

Vad ska man säga? Jag sa ingenting. Jag är belagd med munkavle. Av Torparhustrun.

Mindre i smittskyddande syfte, mer för att få tyst på mina tirader och därmed balansera upp bilden av mig som en utpräglad viktigpetter.

Det är omtänksamt tänkt. Förvisso. Men det går inte helt att bortse från att jag har en del visdom. Även om Torparhustrun alltid tror sig veta bäst.

Till exempel kunde jag i det här fallet ha upplyst den ekonomiskt sinnade kvällsbadaren om att man aldrig kan ”tjäna pengar” på en utgift!

Det vore i så fall banbrytande på hushållningsområdet. För att inte tala om vilken upprymdhet det skulle väcka hos den köpglada Torparhustrun.

Nu tänker jag istället tyst för mig själv: ”Varför köpte du i så fall inte tio par och tjänade tusen spänn? Eller än bättre, varför köpte du inte tiotusen badbrallor och blev miljonär på köpet!”.

För egen del var jag vid tillfället beprydd i sladdriga badshorts en gång i världen inköpta av en klädesknalle på Oxelö Marknad. För 99 spänn.

Det måste ses som en vinn-vinn-situation. Den rappkäftade knallen såg mer än lovligt glad ut över att bli av med textilen ifråga, som antagligen hängt med på marknader över hela Sverige. Och av looken att döma allt sedan Arne Tammers tid.

Jag var å min sida nöjd med det humana priset. Däremot hade en större storlek varit att föredra. Eller än hellre en smalare midja.

Det var med knapp nöd jag fick på mig och av mig badshortsen.

Det har fått till följd att jag allt sedan dess trappat ned på hälsobringande havsbad.

Varför jag inte investerat i ett par nya badbyxor?

Det har av uppenbara skäl inte varit möjligt. Senaste åren har Oxelö Marknad varit inställt.

Dessutom är det snart algblomning.

Då behövs inga badbrallor.

Vare sig ett eller två par.

Dela detta:

Kommentera detta:

28 svar

  1. Läsvärt som vanligt! Önskar dig och torparfrun en glad midsommar.
    Vi ses väl på bänken framöver.

    1. Tack Anders. Glad midsommar på dig också. Hur går det. Får du någon pli på vovven?

    1. Hej Börje. Jag minns en serieavslutning i blåbärsserien i slutet av 60-talet på en oktoberslipprig plan vid Näsby IP. Näsby IK- IFK Oxelösund, 0-10. Målskyttar Leif König 5, Stig Kjellberg 4, Börje Stark 1. Det kallar jag en kedja! Lagkamraterna hyllade givetvis den unge femmålsskytten storligen efter att ha klarat nytt kontrakt. Pyttsan, istället haglade gliringarna över stackars mig för den straffspark jag råkat missa i matchen! Hårda bud på den tiden, Börje.

  2. Maken hör knappt vad jag säger när jag läser högt för honom. Skrattar så tårarna rinner. Alltid lika kul att läsa. Nu blir det vidarebefordrat till Norge och till Östergötland. De kan behöva sig ett gott midsommarskratt. Glad midsommar

    1. Vad glad jag blir, Lena. Det inspirerar verkligen till fortsatt kåserande. Minst lika glad blir jag över att du/ni bidrar till att kåseriet sprids vidare till en bredare läsekrets. Tusen tack för det. Och ha en glad midsommar ni också.

  3. Det krävs onekligen ett visst snille för att utvinna såväl dräpande dråpligheter som som behärskat beska iakttagelser ur det sydöstra sörmländska hörnet.

    Kontrar med en skevt skruvad strumprullare på uppstuds som midsommarhälsning!

    Fortsätt så, Leif!

    1. Minns jag fel, Ivars, men du var väl annars löftesrik friidrottare i OSK i unga år. Kulstötning? Jag tror mig ha sett en gammal bild från Ramdalens IP med en ung Ivars Jegers i kulringen. Hur som helst är det roligt att du läser och kommenterar mina alster. Vad jag förstått är du sedan länge utflyttad från “sydöstra sörmland”.

    1. Kul att du läser, Rigmor. Jag får väl fundera på ett cykeltema framöver. Det skulle du säkert som cykelentusiast välkomna. Ha en bra sommar.

  4. Härligt, kul läsning så här på midsommardagen.
    Vill inte att texten ska sluta.
    Minns att jag hade en midsommar på Edanö med dig o en Auto Bianco.
    ?

    1. Du minns alldeles rätt, Thomas. Den där bilen hade jag nästan glömt. Var det inte några “glada gossar” som lyfte iväg nämnda bil och placerade den mellan två tallar så vi fick lyfta tillbaks den på körbar mark? Mycket bus vid den tidens midsommarfirande. Lugnare idag, kan jag säga.

      1. Vill också minnas att några gossar flyttade på lilla bilen.
        Men, men inga problem.
        Fixade du o såg till att vi kom välbehållna hem. ?

        1. Ha, ha, du minns säkert, Thomas, att det var fler fina “juveler” med på det där midsommarfirandet. Vi ska väl vara snälla och inte nämna några namn men bland annat var det väl en legendar från Oxelösund och en lika stor legendar uppväxt i Brandkärr med på firandet. Just såta vänner vi hade (och har).

          1. Ha,ha. Minns de grabbarna som igår.
            Minns även hel del annat, precis som du nämnde.
            Även om allt från den midsommaren är preskriberat, så nämner vi inga namn här.
            Tycker de ledtrådar du gav borde räcka ganska långt.

          2. Ja du, Thomas, det var verkligen en midsommar att minnas, eller möjligen förtränga. Vi var ju unga och starka på den tiden. Huruvida vi också var vackra kan säkert diskuteras.

  5. Skönt att så här på midsommardagen läsa denna mungipsglädjande sanningsenligt story som en riktig midsommar var.
    Nu vet man ju inte hur den yngre generationen firar.
    Tack Leffa ?

    1. Tack Mats, jodå, jag har även firat midsommar i Nävekvarn när det begav sig och tältat nere vid hamnen. På kvällen plankade jag in på dansen i Folkets park, vilket visade sig ganska onödigt då det var gratis entré. Tablå! som det brukar heta.

    1. Tack för att du läser och kommenterar Tommy. Jag tar ledigt från skrivandet över midsommar men återkommer med ett nytt kåseri 30 juli.

  6. Som vanligt fantastiskt kul läsning, Tyvärr är jag lite sen av mig så jag kan inte säga Glad Midsommar (möjligen till nästa år), för jag läste det just nu. Jag tänkte den här gången ska jag läsa det direkt, skrev upp på en lapp. Midsommar skulle firas, lappen försvann m.m. och tiden går ju så vansinnigt fort nu för tiden, jag antar att du märkt det också. Jag måste bara nämna (inga detaljer) att jag firade midsommar vid Strömstugan några år – var du aldrig där?? Jag var till och med i Grännäs vid Valdemarsvik en midsommar. Vad höll man på med egentligen?? Mycket snack från mej, men det viktigaste var första meningen jag skrev.

    1. Jodå, Bengt. Nog har jag firat midsommar även vid Strömstugan och Grännäs i yngre år. Andra populära midsommarmål när det begav sig var Öland och Gotland. Så nog finns det en del minnen också från dessa ställen, som kanske kan bli aktuellt att skildra i ett framtida kåseri. Du får ha en fin sommar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste kåserierna:

Glassjobb

Vi befinner oss mitt i 1960-talet. Min far kommer en dag hem med en nyhet. Detta till skillnad från andra dagar när han istället kommer

Läs vidare »

Nakenstudie

Jag är utbjuden på lunch. Den gästfrie yrkesbrodern har angelägna saker att lägga i dagen över pumpasoppan och pannbiffen. Det handlar om vedstaplars estetik samt

Läs vidare »

Tecken i tiden

Låt mig göra er uppmärksamma på att det älskas över hela Sverige. Påfallande ofta i offentligheten. Här följer ett exempel belyst av en intervjuad valarbetare

Läs vidare »

Motorikproblematik

Torparhustrun och jag bor i en stuga på landet. Vi är lyckligt lottade. Vi har en egen odlingslott. Och strängt taget. Vad mer behöver vi

Läs vidare »

Eländes elände

Jag tittar på pappret som vore det en gravsten. Det är december månads elräkning. Tala om att utsättas för en elchock. Jag har inte hämtat

Läs vidare »