det blir inte roligare än så här

Nakenstudie

Jag är utbjuden på lunch. Den gästfrie yrkesbrodern har angelägna saker att lägga i dagen över pumpasoppan och pannbiffen.

Det handlar om vedstaplars estetik samt i vissa fall vedstaplars synbart bristande estetik.

Mitt lunchsällskap säger sig ha hört att en snyggt staplad vedstapel tyder på att huset står under kjortelregemente medan en slarvigt staplad vedstapel tydligen ska ses som att husbonn inte tar order av vare sig sin äkta hälft eller f-n själv, vilket i en del hushåll kan vara densamma. Det är åtminstone vad jag har hört.

Den tidigare arbetskollegan fångar en bit pannbiff och löksky med gaffeln och kniven samtidigt som han ogenerat förhör sig om hur vedtravens arkitektur ter sig vid det hemman där jag och torparhustrun är mantalsskrivna.

Jo, det kan jag ärligt tala om. Här syns inte av någon vedstapel alls. Än så länge. Jag har inte hunnit med någon vedhuggning. Än så länge.

Det ska bli andra takter när jag vässat eggen på stora klyvyxan. Och arbetslusten infunnit sig. Det brukar dröja. Det vill gärna bli så att jag istället nöter Fristads-byxans bakdel på huggkubben och vänder ansiktet mot vårsolen.

Det vill jag tro att ni alla har förståelse för. Möjligen med undantag av torparhustrun.

Visst, det händer att solen lyser med sin frånvaro och vårdagen ter sig grådaskig som havregrynsgröt, men under sådana deprimerande yttre betingelser lyser även min håg till att hugga ved med sin totala frånvaro. Det är dylika dagar det känns bättre att ligga på kökssoffan och klia vovven under hakan.

Härvidlag stödjer jag mig på vad som står i Predikaren: ”Allt har sin tid”.

Det ordnar sig alltid med brännved till vintern. Det är heller inte hela världen om det en kall vinterdag skulle råka saknas ved till en sprakande brasa i kaminen.

Det går lika bra att värma sig framför teven med en hederlig åkarbrasa. Det är en beprövad metod som både höjer kroppstemperaturen och ökar blodcirkulationen.

Dessutom riskerar man inte soteld i skorstenen.

Hur maten smakade? Jovars, det var inget fel på den. Nu försåg jag mig i och för sig bara av pumpasoppan och två små brödbitar.

Det vore ju synd att ruinera den frikostige kamraten, tänkte jag. Det hade jag nu inte behövt bekymra mig om eftersom lunchpriset innefattade både dagens soppa och varmrätt.

Typiskt. Pannbiff som är så himla gott.

Trösten är att soppa påstås vara slankmat. Det tror jag emellertid vad jag vill om. Särskilt som badrumsvågen säger något helt annat.

Nu hör det till att jag vid tillfälle bjuder tillbaka. Det innebär att den nämnde yrkesbrodern kommer att göra en betydligt bättre deal eftersom han inte är lika petig i maten som jag utan sannolikt tar chansen att sleva i sig allt vad som bjuds på lunchmenyn. Bitter? Nej då!

Värre är i så fall, för min egen del, alltså, om dagens rätt vid nästa lunchtillfälle skulle visa sig vara vegetarisk nudelsoppa och blodpudding. Det är ingen traktering jag är trakterad av.

Nej, jag sympatiserar med det lösliga gastronomiska sällskap vars devis är att all glädje utan rotmos är en konstlad glädje. Rotmos är därtill en färgklick på tallriken, vilket är mer än man kan säga om den färglösa blodpuddingen. Jag kan bara komma på en enda positiv sak med den så kallade radhusbiffen. Lingonsylten.

Händelsevis spatserar jag en dag utan vare sig mål eller mening inom den sörmländska residensstadens hank och stör vis om att med mina argusögon upptäcka något att förfasas över. Den här gången går det dock trögt. Eller om jag med åren blivit mer försonande.

Väl kommen till Nicolaiskolan, i tidernas begynnelse Nyköpings högre allmänna läroverk, ett lärosäte med 142-åriga anor, får jag i alla fall ögonen på en känd figur värd att ha en åsikt om. Där står bildstoden Prometheus och poserar med en brinnande fackla i vänsterhanden. Symboliskt alltså, ska tydliggöras för den som eventuellt kan tänkas oroas över brandskyddet.

Prometheus ska ha varit den titan som bringat elden till människorna. Där ser man. Jag som alltid trott att det var ingenjör Ivar Kreuger. Tändstickskungen. Jag skojar med er aprillo.

Det var annars den så kallade Kreugerkraschen som var upphovet till börspaniken 1929 som fick investerare världen över att rusa till banken med eld i baken.

Myten om Prometheus kan man ta del av i ett alster med den träffande titeln ”Mytologiboken”. Den har ni kanske inte läst. Inte jag heller. Mina uppgifter är i det avseendet inhämtade från en bekant med bredare och djupare läsvanor än mig.

Mitt eget läsande stannar för dagen vid ett dagligt studerande av annonserna på Blocket.

Det ger mig en förevändning att här publicera ett upprop: Hör av dig om du har en brukbar trädgårdsgrupp som står och skräpar till ingen nytta.

Jag kan även vara intresserad av en röjsåg.

Detta i så fall med villkoret att det medföljer en manual. Och på svenska. Då manualer på arabiska eller finska för mig är rena grekiskan.

Det här med bronsskulpturen Prometheus bildhuggen i bara mässingen kan nog av sedlighetsförkunnare ses som synnerligen opassande.

Men vad sjutton! Det finns även dom som får blodtrycksmätaren att krackelera inför Kalle Ankas vårdslösa förhållande till nakenhet enär han rusar omkring byxlös.

Beträffande Prometheus fortplantningsorgan får man ändock tillstå att skulptören Ivar Johnsson varit försiktig med verktygen.  Det är i vart fall föga skrytsamt frammejslat.

Varför har för övrigt statyetter så sällan kläder på sig?

Detta med undantag av diverse förhärligande existenser i regentlängden, oftast återgivna i rustning och till häst och, som det väl ska tolkas, modigt ledande sin framryckande krigshär.

Det är svårt att tänka sig fältherren Gustav II Adolf uppflugen på sin kuse vid ryttarstatyn i centrala Stockholm –– utan en tråd på kroppen.

Det är därtill överlag hälsovådligt att rida naken. Allra mest för dom manliga genitalierna.

Må så vara att det är en killgissning. Jag har nämligen aldrig suttit på en hästrygg.

Jag inbillar mig dock att det är en lika omskakande upplevelse som att råka i händerna på en sumobrottare vägande runt ett kvarts ton.

Vi ska väl i tider av jämställdhet även beröra den Eva som står huggen i sten och hälsar gäster välkomna utanför hotell Kompaniet i Nyköping.

Bildstoden ifråga ska gissningsvis ses som att Eva nyligen är uppstigen ur badet, handduken håller hon i ena handen medan hon med den andra handens fingrar kokett rättar till frisyren. Hon framstår med sin kurviga kropp som frodig. Emellertid är den nakna Eva av den kringgärdade och otuktade växtligheten till viss del skyld.

Den taktfullheten bekräftar att Kompaniet är ett anständigt hotell.

Eller att hotellvaktmästaren ännu inte hunnit med att slipa häcksaxen.

Vem är nu denna gåtfulla Eva? Hur har hon hamnat på en sockel utanför en hotellfoajé.

Jo, modellen till Eva var en tysk tjänsteflicka med tjänst hos verkets skulptör, Göran Strååt.

Det är i alla fall den uppgift jag fått till mig. Den hoppas jag är ett korrekt fakta. Jag riskerar annars nesan att inför det konstförståndiga kulturfolket tvingas stå i adamsdräkt.

Det vill säga stå lika naken som en TV-deltagare i Naked Attraction.

Konsumentpriserna stiger mot himlen likt nyårsraketen Big Bertha. Den senare har dock en begränsad uppsida medan prishöjarna har den profitabla synen att The sky is the limit. Eller i fri översättning: Endast fantasin sätter gränser.

Den fantasin är det sannerligen inget fel på.

Jag klickar mig in på nätet och beställer ett plastlock till motorsågens oljepåfyllning. Oljelocket är till form och storlek snarlikt plastkapsylen på en 1,5 liters petflaska Trocadero.

Vad kan det kosta att tillverka den plastprytten? Tja, högst ett par tre kronor, kan jag tänka.

Min haka trillar dock ned en våning när jag tar del av den specificerade fakturan. Plastlocket kostar 47 kronor! Tillkommer gör fraktkostnad! Plus moms på plastlocket! Plus moms på fraktkostnaden! Summa att betala 158 kronor!

Hur är det möjligt? Svaret finns eventuellt i det urgamla uttrycket:

“Världen vill bedragas, må den då bedragas.”

Men annars går motorsågen bra.

Dela detta:

Kommentera detta:

12 svar

  1. Jodå nivån håller i sig. Tyckte ett tag kåsören tappa lite tempo. Men en stark avslutning renderar återigen en 9 möjligen något svag. Ps Storgatan väntar ivrigt på årets första interim möte. Bänkarna är på plats vad sägs om lördag?

    1. Tack för det godkända betyget, Lundell. Jaså, bänkarna är på plats. Ett säkert vårtecken. Därtill är hojen nyservad och väggruset bortsopat. Kanske kan bli en tur till V. Storgatan på lördag om inte nordan är alltför besvärande.

  2. Tack för en stund vanligt trevlig stund. Läser denna månads ordmakande i Florence. Här finns ingen rotmos men väl en kolossal massa mycket detaljerade stenhuggaralster. Man rodnar nästan emellanåt.

    1. Tack Peter. Jo, jag såg en oblygt naken mansskulptur på ett av dina Facebook-inlägg från Florens. Då är det trots allt oskyldigare i din gamla hemstad Oxelösund vars mest uppskattade bildhuggeri väl är statyetten “Muntergökarna”.

    1. Hav hopp, Göran. I vår teknokratiska tid får fler och fler i släktet homo sapiens uppleva sin 100-årsdag. Säkert du också med ditt konstnärliga intellekt.

  3. Tack käre Leif för ditt underbara kåserande! Din vardagsspaning är obetalbar! (Jag lämnar ändå ett bidrag…)
    Statyn Muntergökarna ja… Var tog den mycket påkostade statyn ”Cirkusfamilj” vägen..? Vad jag minns bestod den mest av pinnar kors och tvärs. ”Störtskön!” uttalade sig någon kommunal företrädare vid invigningen. Nu för den uppenbarligen ett mycket tillbakadraget liv..?!

    1. Tack för ditt bidrag, Lasse. Ja du, det var en intressant fråga. Var befinner sig idag “Cirkusfamiljen”? Konstverket ifråga inköptes av Oxelösunds kommun för 50 000 kronor (i dagens penningvärde drygt 400 000 kronor) och placerades vid invigningen 1969 i Järnvägsparken. Där står konstverket bevisligen inte kvar. Härmed utsändes en efterlysning efter den aktuella “Cirkusfamiljen”.

  4. Suveränt kåserande (heter det så?) som vanligt Leif. Det blir inga ledsna miner när man läser. Jag bara funderar på hur det gick – blev det någon röjsåg??

    1. Röjsågen är på gång, Bengt. Det har den å andra sidan varit i flera år utan att jag kunnat bestämma mig för ett köp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste kåserierna:

Affär som affär

Jag ska få prata med Ebbe Carlsson. Det är stort och i stil med att bli inbjuden till kungamiddag på Slottet. Det har jag emellertid

Läs vidare »

Spelmissbrukare

Alltfler kastar plast i naturen. Det märker jag vid mina promenader med vovven i Enstabergaskogen. Det kallas discgolf. Den tidigare termen på denna tilltagande fritidsfluga

Läs vidare »

Transpirationstransportmedel

Det har varit en nedslående sommar. Jag tvingas numera trampa uppefter Ekebydalsbacken på cykelns allra lättaste växel. Det inverkar menligt på jagkänslan. Min kondis är

Läs vidare »

Valspråk i tiden

Häromdagen kände jag mig ganska ung och rörlig och passade på att se mig i spegeln. Det var att eftertryckligt överskatta min vigör. Det som

Läs vidare »

Lovsånger och klagolåtar

Ungefär följande har korrensponderats mig: ”Du borde berätta mindre om dina tillkortakommanden och mer om dina triumfer.” Som om jag vore den värsta Jan Guillou.

Läs vidare »