det blir inte roligare än så här

Snillekommittén

Jag är ingen elak person. Ingen Moder Teresa heller.

Dock hjälpte jag vid ett tillfälle en äldre dam begripa sig på lasarettets parkeringsautomat. Det tackade hon översvallande hjärtligt för.

Detta inte minst med tanke på att det visade sig att hon saknade bil och trodde apparaten var ett nytt påfund för att beställa färdtjänst.

Det är en god egenskap att se varje människas positiva kvalitéer. Om sådana kan tänkas finnas.

Det för mig osökt in på trängseln av region- och oppositionsråd som uppbär sin försörjning i Region Sörmland. Detta till påstådd nytta för det allmänna och oss stackars sörmlänningar.

Vårdpolitikerna ska nu skära i verksamheten. Det trodde jag annars var kirurgernas uppgift.

Nu har det emellertid framkommit att det inte är diagnostiserade njur- och gallstenar som ska bort utan 700 ej identifierade regionanställda.

Minst risk att åka ut på ändan löper självklart region- eller oppositionsråden själva eller någon i folkskockningen av politiskt tillsatta pärmbärare. Det är en växande gruppering som inom det egna kotteriet tilldelats det nebulösa namnet politiska sekreterare.

Dom behövs dom också. Hävdar dom som får sina pärmar burna. Detta till skillnad från ett vårdbiträde som går och drar benen efter sig.

Det sista är i ärlighetens namn inte offentligt uttalat från regionstyret utan mitt eget spekulativa antagande, ska tillstås.

Tyvärr är det oklart vilka färdigheter för sitt ansvarsfulla värv som står att finna hos Region Sörmlands generöst arvoderade beslutsfattare.

Det måste dessvärre sägas att regionens exklusiva snillekommitté, vare sig den pågående eller den avgående, inte direkt excellerat i förnuftiga och förståndiga beslut.

Det är den andres fel, menar den ene, medan den andre menar att det är den andres fel. Eller hur man nu trasslar in sina tungor i gomseglen.

Det är än idag dolt i dunkel varför avgångsvederlaget till den plötsligt förklarade odugliga regiondirektören plussades på till Joakim von Anka-summan sju miljoner kronor istället för  avtalade väl så förmånliga två miljoner kronor.

Dumhet är visserligen inte straffbart. Men för att parafrasera landets statsminister: Allt som är lagligt är inte lämpligt att tillämpa.

Hur som haver föreslår regionstyret i besparingssyfte även frysta politikerarvoden. Det låter solidariskt att även våra företrädare i regiontoppen får känna på slit och släp och fattigdom.

Vi kan dock utgå ifrån att politikerna ifråga bidar sin tid och framöver föreslår retroaktivt arvode för det nu påtvingade ekonomiska bortfallet. Därvidlag är det inget fel på kreativiteten.

Beträffande region- och oppositionsrådens färdigheter relevanta för hälso- och sjukvårdsadministration förtäljs det att ett av regionråden tidigare haft sin födkrok som lokal lutsångare.

Det är ingen dum bakgrund alls, enär regionen uppvisar ett miljardminus och det brukar uttryckas: Ska det gå åt helvete, så ska det gå med musik.

Vet ni för övrigt skillnaden på enfrågepartiet Vård för pengarna och övriga partier i Region Sörmland? Vet ni det inte ska ni inte vara ledsna. Det är det ingen annan som vet heller.

Jag klickar mig in på ticketmaster.se.

Det är ingen hemsida jag besöker varje dag, eller ens besökt någonsin. Förrän häromdagen då.

Där kan man köpa biljetter till allt från Carolas kommande julshow till Babblarnas Sverigeturné.

Det kan för all del vara trevliga upplevelser. Personligen är jag emellertid skeptisk till utnötta ”O helga natt”. Då är den uppiggande barnramsan ”Bibbel Babbel Bubbel” att föredra.

Det är vi överens om här hemma i torpstugan –– jag och påhälsande barnbarn.

Till min egen överraskning, för att inte tala om torparhustruns häpenhet, är min tanke att beställa en biljett till någon av Taylor Swifts tre konserter på Friends arena 17, 18 och 19 maj.

Torparhustruns ointresse av att även hon bese evenemanget, som rullar på världen runt under namnet ”Eras tour”, är minst sagt påtagligt.

Förmodligen krockar det med nästa års golfpremiär.

Min entusiasm för stadionpop är annars tämligen svagt. Mitt kunnande i ämnet ännu sämre.

”Jag har varit på ”Hovet”, berättar min betydligt trendigare och uppdaterade hårfrisörska.

”Jaså, på vilken match då? frågar jag som är uppväxt med hockey på ”Hovet” på 1960-talet.

Här kan man snacka om att vara ute på hal is.

Hyggligt nog håller hårfrisörskan inne med skratten och förklarar istället vänligt för fossilen  i frisörstolen att Hov1 är en svensk hiphopgrupp.

Det var bättre förr när ”Hovet” var ”Hovet”.

Den amerikanska popprinsessans Sverigebesök är en händelse större än när Little Joe i TV-serien ”Bröderna Cartwright” framträdde på Gröna Lund på 1970-talet inför gallskrikande och avtuppade flickor.

Då vet ni. Ni som eventuellt var på plats.

Det var inte jag. Däremot har jag en autograf av Hans ”Tjalle” Mild. Vad det nu kan vara värt.

Taylor Swift är 2 000-talets gudinna för sina frälsta ”Swifties” på alla världens kontinenter.

Detta med ett naturligt undantag för den antarktiska kontinenten. Där saknas nämligen bofast mänsklig befolkning. Det tror fasiken det.

Medeltemperaturen ligger på minus 55 grader.

Det är ett klimat bara en pingvin kan gilla.

Det slog mig att alla kanske inte känner till ”Tjalle” Mild. Tvärtemot vad efternamnet  antyder var han en hårding och och en så kallad järnkamin i Djurgårdens IF:s fotbolls-och hockeylag på 1960-talet. Tufft snaggad var han också.

Den välkända hockeyfrillan är ett senare infall och lika fjompig som en bakvänd keps.

”Tjena, grabben” sa ”Tjalle” efter ett gästspel på ”Vallen” i Nyköping och kritade vant ned sin namnteckning i mitt framhållna autografblock.

Det var stort. Särskilt för mig som inte alltför sällan tilltalades med det inte fullt lika smickrande: ”Jädrans pojkvasker!”. Möjligen med rätta.

Det blir ingen Taylor Swift-konsert för mig.

Biljettsystemet till världsevenemanget ifråga är lika obegripligt som en bruksanvisning på mandarin.

Det behövs en stegräknare för att hänga med i alla steg som krävs för att överhuvudtaget komma på en väntelista till en ”Swiftie”-biljett.

Jag ger upp redan vid det första steget där man uppmanas att skaffa ett konto hos Ticketmaster.

Därtill ligger biljetterna nästintill i samma prisklass som en Rolex på andrahandsmarknaden.

Nu är jag inte alltför nedslagen över att missa populärkulturens senaste darling Taylor Swift på Friends arena.

Hon är bland annat känd för att skriva och sjunga uddiga sånger om sina ex-pojkvännner.

Dit hör emellertid inte jag. Vilket är en tröst.

Pengarna som kvarstår på nöjeskontot funderar jag istället på att satsa på en kontinentalsäng.

Kontinental kan översättas med storslagen.

Jag hittar en sådan i ett annonsblad för Jysk.

Den aktuella sängen reas ut för halva priset.

Det är ett erbjudande som om inte annat framstår som just storslaget. Fast jag vet inte, jag.

Det innebär i det här fallet 20 000 kronor.

Vad jag kommer ihåg kostade den säng jag hittade på Öppen Hand för en herrans massa år sedan 200 kronor. Plus att det dessutom ingick en närmast outslitlig och komfortabel ribbotten.

Jag vill inte verka snål, men vid närmare eftertanke håller den säkert ytterligare ett par år.

I ett värsta scenario får jag väl leta fram undanstoppade pinaler från tältsemestern på Gotland i början av 1970-talet och den hederliga luftmadrassen.  Om den nu håller tätt.

Låt vara att det är ett sovunderlag som näppeligen kan ses som kontinentalt.

 

 

Dela detta:

Kommentera detta:

20 svar

  1. Hej Leif
    Äntligen en människa, som tar bladet från munnen och raljerar med regionens mer eller mindre ekonomiska genier. Jag har under många år förundrat mig över varför dessa många gånger förunderligt outbildade figurer tror sig kapabla att hantera miljardföretag som en region är. Deras ego måste närma sig ett akut intag på en avdelning, som de är huvudmän för. Alla politikers närvaro måste naturligtvis ersättas med kompetenta och utbildade människor, som har någon teoretisk möjlighet att driva regionerna. Än en gång tack för att Du tog upp ämnet, som annars verkar tabubelagt.
    När jag ändå är igång får jag be om en liten betraktelse om dagens TV-reklam. Ett förslag Leif är att Du som är en förståndig gosse, kräver köpbojkott mot alla företag som bedriver denna infantila reklam. Kanske en sådan aktion kunde få bort de värsta avarterna, som kusinerna till regionpolitikerna och andra politruker hittar på.

    1. Ord och inga visor, Nils. Region Sörmlands verksamheter kostar årligen 11 miljarder kronor (enligt regionens egen hemsida). Att hantera alla dessa miljarder på bästa sätt kräver givetvis professionell kunskap och kompetens inom ekonomi och förvaltning. Det finns säkert skäl att ifrågasätta om den utbildningen alltid finns hos våra, i det här fallet, regionpolitiker. Vi blir allt fler sörmlänningar och vi blir allt äldre vilket tyvärr även innebär en framtida ökad belastning på hälso- och sjukvården. Då krävs att man ökar resurserna till verksamheten, såväl vad gäller personal som ekonomi, och inte som nu minskar på detsamma. Positivt är annars satsningen på modern medicinsk teknik och utbyggnad/renovering av länets lasarett.

  2. Som vanligt ett kåseri i yppersta klass!!
    Stark inledning och hög igenkänningsfaktor
    För detta alster erhåller kåsören ???? poäng.

  3. Tack återigen för ett suveränt kåseri. Beträffande besparingar så kan man som Håkan Nore’n och andra föreslår, höja skatten med en 50-öring. En liten del som kan räcka långt.

  4. Vad gäller regionens arvoderade åtagande har jag ingen aning vad gäller Sörmland, men jag befarar att det ser likadant ut i alla regioner.
    Gällande beställningar via nätet så är det helt omöjligt att förstå även för mig. Vi är nog lite för gamla att förstå detta system. Jag har gett upp många gånger.
    Annars ett helt lysande kåseri herr König.
    Jag har Peter Nedveds autograf på en Juventus tröja. Tjalle Mild? Vem är det? Jag vill ha en Bis tröja med Leif Königs autograf på. Eller en IFK Oxelösunds tröja med Königs autograf på. Går det att ordna? ????

    1. Det var bättre ordning på landstinget på din far Lennart Jörnmarks tid, Thomas. Det ska skapas konton, det ska swishas, det ska betalas med en app på mobilen –– nej, jag vill hala upp plånboken och betala biljetten med en gammaldags sedel men det är numera stört omöjligt. Det kan i och för sig ha sina fördelar eftersom arrangören till slut tröttnar med orden: “Släpp in gubben”. Billigt och bra. Jag har bara skrivit en autograf i hela mitt liv. Det var efter en bortamatch med Bissarna någonstans i Sverige, men i det fallet tror jag dessvärre att den unge autografjägaren tog fel på mig och någon mer namnkunnig kamrat i laget. Du får väl istället skryta med att vi en gång i tiden kamperade i samma fotbollslag, om än utan större framgång.

  5. Jag har Nisse Liedholms autograf på en rödvinsflaska som jag köpte av honom årgång 2000.Slå det om du kan.

    1. Svårslaget, Börje, måste erkännas. Svårt att veta vad som är störst: Liedholms autograf eller vinflaskan från hans vingård i Italien.

  6. Jag hade en autograf av den amerikanske proffsboxaren Willie Pastrano. Han var sparringpartner till Cassius Clay. Pastrano dog utfattig pga. drogmissbruk.
    Tyvärr har jag slarvat bort autografen. Jag tror att han jag fick den i samband med att han boxades mot Bosse Högberg på Leksands Isstadion på 1960-talet.

    1. Willie Pastrano var tydligen stor på 1960-talet, Mats. Läste någonstans att han var en bohem och aldrig tränade, om man inte räknar groggblandande som träning, som jag minns att det stod i artikeln.

  7. Hej Leif! Du skriver som många tänker
    Sluta inte , du behövs!
    Skriv mer och låt lingonen stå kvar! I skogen.

        1. Nävars, jag har jämt göra att hitta hem från skogen, men till Stora torget i Nyköping hittar jag. Där säljer dom lingon . . .

  8. Jag har också Tjalles autograf, och Leif ”Chappe” Erikssons. Kanske även Arne Arvidssons. Troligen införskaffade på Vallen. Kommer du ihåg vad Djurgården gjorde där ? Svenska Cupen ? Träningsmatch ?

    1. Vi kan mena samma tillfälle, Hasse. “Vallen” stämmer i alla fall. Dock minns jag det som att det var i slutet av 60-talet hårdsatsande Sirius som var på besök, oklart i vilket sammanhang. Där var “Tjalle” under några säsonger spelande tränare och även “Chappe” ingick då i Uppsalagängets uppställning och bildade radarpar med Hasse Nilsson. Ungskocken med autografblock i händerna stod på vakt utanför omklädningskabyssen vilket fick bland annat “Tjalle” att hoppa ut genom ett fönster där jag hade turen att stå och räcka fram mitt autografblock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste kåserierna:

Eld upphör upprör

Det är bråda tider. Tomten ska vårrustas. Trädgårdsmöblerna ska fram. Det sista är i och för sig snart gjort. Vi har nämligen inga trädgårdsmöbler. Det

Läs vidare »

Museimörker

Vi beger oss till Sörmlands museum. Här ska bligas på utställda NK-möbler. Det är mest på torparhustruns bevåg. Gå på museum är för mig att

Läs vidare »

Högeromläggning

Det kan säkert uppfattas som skryt. Jag är uppväxt på Esplanaden. Det är Oxelösunds enda esplanad. Det är förståeligt om mindre lyckligt lottade ser min

Läs vidare »

Torparliv

Vi sa Gott Nytt år till varandra. Då slog den till med full kraft. Köldsmockan. Kvicksilvret sjönk som ett sänke vid vinterfiske. Vi har så

Läs vidare »

Sportens språkguide

Jag är tillbaka på gymmet. Det är tre år sen senast. Jag satsar på intervaller. Det lär ge snabbast effekt. Detta under förutsättning att inte

Läs vidare »