Tidigare kåserier

Affär som affär

Jag ska få prata med Ebbe Carlsson. Det är stort och i stil med att bli inbjuden till kungamiddag på Slottet. Det har jag emellertid aldrig blivit. Hittills. Det är nog lika bra det. Jag passar illa i frack. Därtill är matsedeln på franska. Ett språk mig lika främmande som grodlår i olja. Däremot är jag ganska förtjust i småfranska. Det skulle dock förvåna om ”fralla” med ost stod på menyn när kungen bjuder till bords. Det är få som

Läs vidare »

Spelmissbrukare

Alltfler kastar plast i naturen. Det märker jag vid mina promenader med vovven i Enstabergaskogen. Det kallas discgolf. Den tidigare termen på denna tilltagande fritidsfluga är frisbeegolf. Det är väl ändå att yvas överhövan, att referera till det aristokratiska sällskapsspelet golf. Gissningsvis är olikheterna mellan utövare av discgolf och golf i paritet med den mellan en motorstrypt Epa–traktor och en motorstark Audi R8. Det hjälper i det fallet inte att ”Epan” är trimmad, avger förgasarknallar som om kriget kommit och

Läs vidare »

Transpirationstransportmedel

Det har varit en nedslående sommar. Jag tvingas numera trampa uppefter Ekebydalsbacken på cykelns allra lättaste växel. Det inverkar menligt på jagkänslan. Min kondis är kass och väl uppe på backkrönet slår pulsen som en kolibris vingar. Det går så att säga utför fastän det är uppför. Det är bara att erkänna för sig själv att framtiden ter sig svart som en nattorientering utan pannlampa. Jag får väl förlita mig på en gudsförtröstan om en försening av kroppens förfall. Hittills

Läs vidare »

Valspråk i tiden

Häromdagen kände jag mig ganska ung och rörlig och passade på att se mig i spegeln. Det var att eftertryckligt överskatta min vigör. Det som mötte mig var något som liknade en åldrad politiker under fyraprocentsspärren. Det var inte vad jag väntat mig, att mina lösliga anletsdrag skulle föra tankarna till en folkvald som folket kunde tänka sig att välja bort. Den kallduschen fick mig att fundera på den nära förestående valdagen i Sverige och min egen politiska profil. Vad

Läs vidare »

Lovsånger och klagolåtar

Ungefär följande har korrensponderats mig: ”Du borde berätta mindre om dina tillkortakommanden och mer om dina triumfer.” Som om jag vore den värsta Jan Guillou. Den grandseigneur vars självupptagenhet är lika vida berömd som en gång travaren Ego Boy. Det låter annars som ett uppslag väl värt att överväga, att ge offentlighet åt mina framgångar i livet. Det har jag gjort nu. Övervägt det hela. Det skulle tyvärr bli ack så korta texter. Jag är dålig på lovsånger, bättre på

Läs vidare »

Sommar- och fotbollsplaner

Jag kliver upp ur sängen och kvittrar glatt till omgivningen: ”Äntligen semester!”. ”Det gör väl ingen skillnad för dej”, replikerar med len röst den alltid så rara torparhustrun. Det ska hon säga, vars huvudsakliga uppgift på sin egen kom-i-håg-lista brukar stanna vid att ladda batteriet till den självgående elgolfvagnen. Det är knappast något som knäcker ryggen. Golfentusiasterna måste dock fortfarande slå till bolluschlingen själva. I alla fall än så länge. Detta med alltför känt resultat: det myckna och tidsödslande bolletandet

Läs vidare »

Ten(n) and out

Tanken slår mig när jag för en stund hämtar andan på en bänk inne vid Willys servicebutik. Jag kan ta mig tusan vara en celebritet! Eller om jag kanhända uppfattas som ett original. Det är trots allt påfallande ofta att det senare får till följd att man även skattas som det förra. Vad jag menar med detta är Jokkmokks-Jokke. Var och varannan kund stannar i alla fall till och stirrar ogenerat på min harmlösa person. Det gör mig lätt generad.

Läs vidare »

Lumparlump

Lördag förmiddag. Jag flanerar Västra Storgatan upp och ned och som allt som oftast utan mål och mening. Det är själva betydelsen av ordet flanera, att knalla runt på stan utan något som helst syfte. Den sysslan är därtill en av mina mest framträdande förmågor. Jämte min uthållighet vad avser att nöta byxbaken på en kommunal parkbänk. Vanligt hederligt slöande är underskattat. Torparhustrun är av den motsatta åsikten. Mina vilostunder blir därefter. Alltför korta. Hur som haver. I vimlet på

Läs vidare »

Inne med utedass

Jag ställer mig allt oftare frågan: Vad har jag egentligen uträttat för mänsklighetens fromma i mitt hittillsvarande liv? Det tål att tänka på. Det gör jag också. Detta med tämligen magert resultat. Jag får rota runt en god stund i minnenas garderob för att hitta någon form av samaritgärning som skulle kunna tillskrivas min person. Till sist hittar jag åtminstone en ädel handling, om än långt tillbaka i tiden. Händelsen härrör hur som helst från en sommarstuga på Vivesta. Där

Läs vidare »

I upplysningens tid

Jag cyklade omkull och skrapade knät 1963. Anledningen till att jag berättar det här och nu är att vi på den tiden saknade Facebook. Därigenom fick aldrig gemene man kännedom om händelsen. Men. Bättre sent än aldrig. Dessbättre fick jag inga kroppsliga men av olycksfallet. I alla fall inte vad avser knät. Det torde vara seniora läsare bekant att företeelsen Facebook inte fanns på 1960-talet. Det mesta av det som tilldrog sig i våra liv under modsens och minikjolens blomstringstid

Läs vidare »

Firande utan svirande

Det händer sig en nyårsafton att jag väljer ensamheten. Detta i förtröstan om att det går att fira utan att svira. Förmodligen befinner jag mig i en slags existentiell kris. Jag tänder rökelse i min vid den tiden skavda ungkarlslya. Tanken är att mitt liv ska få en större och djupare mening. Det är i den stunden en tant i trappuppgången ringer på dörren och undrar över röklukten och om jag glömt en kastrull på spisplattan. Det finns antagligen en

Läs vidare »

Budordsblunder

Det är en vanföreställning. Julafton är inte lutfiskens dag. Den infaller fredagen före Alla helgons dag. Frågar ni mig är lutfisk fel rätt alla dagar. Detta till skillnad från kålpudding, som i och för sig kan vara rätt fel just på julafton. Det är ingen inställning mina närstående blir långa i ansiktet över. Min avsmak för lutfisk. Den är känd sedan medeltiden. Inte min uppfattning i frågan, utan anrättningen ifråga. Jag minns för övrigt en ramsa jag lärde mig på

Läs vidare »

Konstig konst

Måla tavlor är en konst. Det är lättare att göra tavlor. Det senare är jag hyfsat bra på. För detta krävs inte någon större talang. Det räcker med medfödd klantighet. Låt mig ta ett exempel: Jag glömde vid ett tillfälle att stiga av tåget vid Stockholms central. Eller glömde är fel ordval. Jag sov. Vaknade gjorde jag ute vid Hagalund. Dit hade jag ingen biljett. Det var heller ingen som frågade efter den saken. Yrvaket tittade jag ut genom kupéfönstret.

Läs vidare »

Proletär eller höglitterär

Höstens fallna löv gör mig melankolisk. Jag kläder mitt sinnestillstånd i ord: Ett lövtäcke skyddar bra runt häcken men värmer inte häcken på Näcken. Det skaldade får mig att rycka upp mig. Lätt euforisk återger jag raderna för en gammal själsfrände för att höra hans vitsord: ”Det är inte Shakespeare precis”. Nähä! Det ska han säga vars egna litterära referenser stannar vid den allsvenska fotbollstabellen. Eller vid menyn på den lokala pizzerian. Det gör heller inte saken bättre att jag

Läs vidare »

Tema Biltema

Biltema kommer till stan. Det är det roligaste som hänt i Nyköping sedan OBS Stormarknad sålde starköl på hyllan för folköl. Och detta till starkt rabatterat pris. Kundtillströmningen lär ha ökat kraftigt. Personalen varsnades efter några timmar om felleveransen och stoppade vidare utförsäljning. Säg den glädje som varar beständigt. Den bärande idén bakom Biltema är att kränga allsköns doningar du aldrig vetat att du behövde. Varuhusets kafé erbjuder även en kundbonus: Raggmunk med fläsk för 59 riksdaler. Det är ett

Läs vidare »

Lajvmusik och lantliv

Häromdagen gick batteristen Charlie Watts hädan. Den välputsade silverräven i Rolling Stones. Han gjorde aldrig något större väsen av sig. Tygellösa trumsolon var inte hans melodi. Han satt där han satt på sin trumpall och blev så småningom ett sittande inventarium. För eventuellt yngre läsare är ”Stones” ett brittiskt rockband som gjorde sig hörda både på och utanför scenen i inledningen av 1960-talet. Bandmedlemmarna utmålades som rötägg. Detta till skillnad från medbröderna i The Beatles som i det närmaste framstod

Läs vidare »

Hårfin hårskillnad

”Fade”, säger jag. ”Va!”, säger min hovfrisör Maria som står beredd med sax och trimmer i handen. Hon ser förbryllad ut. Det kan jag förstå.  Jag har aldrig haft några önskemål om stajling. Helst ska dock min frisyr och uppsyn inte leda till skrämsel och få barn att brista i gråt.  Det ställer i sin tur hårda krav på hårkreatören Maria. Det är ingen sysselsättning som blir roligare med åren, att varje morgon se sig i spegeln. Dåliga hårdagar följs

Läs vidare »

Missommar

Jag ögnar förstrött i ortsbladet. Vafalls! Vad skådar mitt norra öga! Den ryktbare regiondirektören i Sörmland har påkommits med otillbörlig klåfingrighet. Det är i och för sig roligt med omväxling. Den uppburne tjänstemannen brukar i vanliga fall vara rubrikernas man vid ortsbladets uppmärksammande av hans hissnande löneutveckling. Vad som rapporterats inhöstar han en chefslön som kan ge en underordnad en svindlande känsla. Eller rent utav för tankarna till svindleri. Nåväl, det är inte olagligt med en hutlös lön. Däremot frågar

Läs vidare »

Vingklippt örnunge

Vi ska ha förfest i min etta med kokvrå. Min belevade kamrat föreslår ostbricka!  Jag hade tänkt mig något mer passande för ungkarlsståndet och Bullens pilsnerkorv. Den maskulina menyn är nu bara att glömma. Det blir en svettig bit Havarti och en mjuk getost enligt omhöljet från solvarma Grekland. Till detta ett paket Saltiner smörgåskex. Det är inte mycket till sex, drugs and rock & roll över den spisningen. Det är fredagsmys. Det enda som därvidlag fattas är smörsångaren Demis

Läs vidare »

Preskriberade presskriverier

Jag funderar på att byta träningsform. Detta i hopp om en bättre kroppsform. Jag tänkte därvidlag testa på poledance! Du utför där gymnastiska övningar fastklamrad i en stång som sträcker sig från tak till golv. Det som hindrat mig hittills är att det krävs hudkontakt för att få ett bra grepp om stången och att utövaren därmed helst ska vara lättklädd. Det kan så vara om man är atletiskt byggd. Det är en överdrift att påstå om min fysionomi. Min

Läs vidare »

Omsprungen av tiden

Flygmaskinerna vid Skavsta står kvar på backen. Det har sin orsak i en luftburen smitta. Däremot trafikeras flygfältet av från sydliga länder i flock ankommande vårfåglar. Besökare som inte genererar några märkbara intäkter. Privatägda Stockholm Skavsta Airport rapporteras ha hamnat i svår ekonomisk turbulens. Goda tider har ersatts av dåliga tider.  Det är inget nytt under solen. Fråga den som bedrev häståkeri vid automobilens genombrott. Skavstas vd utmålar flygplatsen som bankrutt vilket ger återverkningar på varje slags flygrutt. Därtill förefaller tidigare avkastningar

Läs vidare »

Var hälsad våren

Vi kan ha det värsta bakom oss. Jag tänker på snöskottning. Jag drar mig för den sortens kroppsarbete som en konsertpianist inför ”Ob-La-Di, Ob-La-Da”. Det är en Beatlestrudelutt från 1968. Detta som en information till konsertpianister. Kung Vinter är inte min komp-is. Hajar ni? Is! Jag vet. Det är en ordvits rentutav sämre än West Bromwich Albion i Premier League. The Baggies sägs släppa in ett mål bara någon passerar utanför lagets hemmaborg The Hawthorns. Det kan vara påhittat också. Låt

Läs vidare »

Smått och mindre gott

De nyblivna föräldrarna insisterar. Här hjälper inga hänvisningar till lindebarnets väl och ve innan fadern utan åthävor placerar den marängsöta tösabiten i min fumliga famn. Det är klart man blir ängslig. Jag är valhänt med smått som en till åren kommen grovsmed med nål och tråd. Min stela hantering av det överräckta byltet väcker glädjande nog inga protester från det arma barnet. Inte heller min orakade nunna. Sannolikt för att den lilla ängeln sover. Det får man vara tacksam för.

Läs vidare »

Hemlighuset

Dax att göra bokslut för 2020. Pilarna pekar mestadels neråt. Förutom nålen på vågen. Vikten är upp cirka tio procent. Det är en acceptabel uppgång. För den som spekulerar på börsen. Det gör inte jag. Jag placerar mitt modesta kapital i delikatess- och konditorivaror. Därav den uppkomna rondören. Det finns fler förklaringar till att min v-formade figur förvandlats till en oval figur.  Efter rekommendation från Folkhälsomyndigheten upphörde mina gymbesök. Jag befanns tillhöra en riskgrupp. Och fick säga goodbye till min träningsgrupp. Bytet av gruppering

Läs vidare »

Muntert mottagande

Jag ligger på en bårvagn. Omtöcknad. Det är synd att säga att livet leker. Det gör sällan det vid njurstensanfall. Tillståndet brukar jämföras med att föda barn.  Det vet jag dock inget om. Av naturliga skäl. Nu har en doktor på akuten bedömt att jag ska kvarstanna och flyttas till en vårdavdelning. Det beslutet har jag inga synpunkter på. Hur skulle jag förresten kunna ha det. Plågsamma njurstensattacker gör att jag hänger på ringrepen i det närmaste avtuppad. Det är

Läs vidare »

Uppvaktning undanbedes

Du hittar den på familjesidan, oftast inklämd mellan bröllopsbilderna och dödsannonserna. Den kortfattade uppmaningen:  ”Uppvaktning undanbedes.” Tydligen önskar undertecknaren under inga omständigheter fira sin födelsedag.  I vart fall inte med släkt och vänner.  Den inställningen kan man hysa sympati för. Det är ett överskattat nöje att ha folk stå och trampa i farstun i väntan på att få överräcka en färdiginslagen Aladdinask från OKQ8 eller en flaska högst ospecificerat rödtjut från Bulgarien. Som om jag skulle veta något om den

Läs vidare »

Påddare och proggare

Jorden snurrar.  Då är det lätt att bli yr i bollen. I går skulle man vara bloggare. I dag ska man vara påddare.  Vill man veta vad man ska vara i morgon får man vända sig till ett trovärdigt medium.  Däri menas vare sig teve, radio eller tidning, lika mossbelupna nyhetsorgan som hällristningar – utan en sierska som kan spå i kaffesump. Den gåvan är blott given en utvald skara.  Vi andra får nöja oss med att dricka kaffet. Sierska är

Läs vidare »

Nyheter och dumheter

Jag är prenumerant på ortsbladet Papper, tryck och format är utsökt. Synd bara att innehållet är utan mening. Det är i alla fall min mening. Det ska genast tillstås att jag själv varit redaktionsmedlem på det aktuella ortsbladet. Det var när tidningsledningen bjöd nyköpingsborna på kaffe och tårta på Stora torget vid varje nytt upplagerekord. Nu för tiden får folk stå för sitt eget fika. Härförleden lät ortsbladet meddela att en i residensstaden bosatt yngling hade för vana att vila sig

Läs vidare »

Loppis poppis

Du hittar den vid dikesrenen. Den är lika vanligt förekommande i den svenska faunan som tussilagon. Den hemsnickrade loppisskylten. Jag höjer min röst för att denna okonstlade konstruktion i naturens vegetation artindelas. Samt ges namnet parvus negotium.  Vilket fritt kan översättas med liten affär. Beståndet av loppisskyltar är talrikt över hela Sverige och förökar sig främst under fagra sommarmånader utefter våra allmänna vägar. Det som karakteriserar loppiskylten är materialet den är gjort av – en brun kartongbit. Och där innehavaren

Läs vidare »

Rosor med rabatt

Helt apropå slår det mig att kvinnor kräver uppvaktning – åter och åter. Åtminstone min hjärtansfröjd. Jag köper en röd ros på Willys. Som den spontana kille jag är. Eller åtminstone tror mig vara. Sanningen är att jag är förutsägbar som smörgåstårta på en begravning. Rosorna säljs med rabatt. Det vill säga till utförsäljningspris.  Det kan vara värt att förtydliga.  Detta för att ingen trädgårdstomte ska förvänta sig fynda en färdiganlagd rosenrabatt. Därvidlag kan man aldrig så noga veta. Häromsistens såg jag

Läs vidare »

Postgång

Det finns mycket att fundera på. För den som inget annat har att göra. Frånsett att dagligen vittja postlådan. Plötslig händer det. Eventuellt mig också. Ett brev om ett okänt amerikaarv. Eller ett besked om att jag vunnit första pris i veckans Melodikrysset – ett badlakan. Det går bra med vilket som.  Jag är inte knusslig på den punkten. Icke sa Nicke, som Owe Thörnqvist trallade. I postlådan ligger en försändelse från Pensionsmyndigheten och en från Skatteverket. Det är sannerligen

Läs vidare »

På håret på spåret

Varje eftermiddag går jag en femkilometerslinga i Ryssbergens naturreservat.  Jag vill hålla mig i trim. Eller för att säga som det är: Vovven måste ut och rastas. Den stärkande skogspromenaden tar i runda slängar 60 minuter i anspråk. Beroende på antalet blåstömningar.  Vovvens alltså. För egen del nyttjar jag om så är av nöden tvunget därtill anvisade faciliteter.  Dit hör inte ett välbefolkat motionsspår. Vovven är en glad kille och lika benägen att hälsa på mötande tikar som på en

Läs vidare »

Kufisk fiskkund

Nu ska jag berätta en anekdot. Det är detsamma som en lustig episod. Här är säkrast att gardera sig enär det handlar om humor. Det som drar upp mungiporna i Tomelilla kanske ingen drar på munnen åt i Bastuträsk. Vitsen med en vits är att den ska väcka viss munterhet. Häromdagen läste jag på en skånsk webbsida följande försök till lustifikation: ”Har du någon keps? Nä, men jag har hatt.” Det lockar tydligen till skratt. Åtminstone i Sveriges kornbod. Mitt förhållande

Läs vidare »

Tågförsening

Jag besväras inte alls av mitt kändisskap. ”Du är väl inte känd”, fnyser min sambo. Däruti har hon fel. Det händer att folk vänder sig om efter mig på stadens gator och torg. Den omständigheten tror hon å sin sida mer beror på min kostymering och tycks mena att densamma kan liknas vid Albert och Herberts. Det stämmer inte det heller. Inte fullt ut. Skrothandlarpappan i den skojiga TV-serien bär en sliten filthatt med rund kulle. Det gör aldrig jag. Jag föredrar

Läs vidare »

Flaskskrammel

Det skramlar om bilens passagerardörr. Det försvinner säkert av sig självt, tänker jag. Jag vill vid sådana brydsamheter gärna vara en person med ljus livssyn. Som ni märker. Det tillståndet varar gunås inte lång stund. Härsken på tillvarons förtretligheter tvingas jag ta en extra sväng in till bilverkstaden. Någon Bosse bildoktor har jag aldrig varit.  Jag kan dock diagnostisera en punktering. Vad ett hopsjunket och lufttomt däck betyder begriper å andra sidan även ett fälgkors. Bilmecken på verkstan åker med

Läs vidare »

Höghöjdsträning

Skruven är 10 centimeter lång.  Längre än trallskruvarna i altanen. Den har suttit inborrad i min vänstra fot. Fråga mig inte hur den hamnade där.  Jag sov. Det får man tacka högre makter för. Eller berörd narkosläkare. Nu ligger skruven noga sparad i min sekretär. Den är placerad i samma skrin som en av tidens tand gulnad sparbanksbok öppnad i Björkviks sockens sparbank anno 1934. För övrigt samma år som Åsa-Nisse föddes. Det var i alla fall vad jag fått

Läs vidare »

Julklapp

Vi måste handla NU! Det har Greta Thunberg lärt oss. Det gör vi också. Julhandlar! Vi beräknas shoppa för 79 miljarder kronor.  Det är inklusive lutfisken. Till och med jag rycktes häromdagen med i köphysterin trots min omvittnade sparsamhet. Den som omgivningen föredrar att omtala som min omvittnade snålhet. Jag införskaffade ett par nya skosnören. Till detta var jag av nöden tvungen. Det var nu inte tänkt som en julklapp, utan till mina egna illa medfarna vinterkängor.   Förhoppningsvis betraktas

Läs vidare »

Nätvärk

Man är väl ingen harkrank! Handlöst kastar sig kåsören ut på nätet. Helt utan skyddsnät – och störtkruka. Tidigare har mina djupsinniga betraktelser om vår tids ödesfrågor kunnat läsas i vad som numera hädiskt beskrivs som gammelmedia. Det blir mindre av det nu. Inte av beniga världsproblem, alltså. Utan av mina inlägg i diverse avisor. Tidningsutgivarna visade sig ha samma intresse av mina frambringade alster som en tonåring av Antikrundan. Jag fick utan vidare spisning foten. Det får man ta

Läs vidare »