Det är en nyhet som skakar om Sverige.
Det kan vara den största skandalen i svensk historia sedan Erik XIV mördades med arsenikspetsad ärtsoppa på Örbyhus slott år 1577.
Jag syftar som ni säkert förstår på den SVT-reporter, tillika vegetarian, som på Max i Gävle fick en köttburgare istället för en vegoburgare.
Det är illa beställt här i landet när sådant som inte får hända ändå händer. Faktiskt inte alldeles olikt kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Jag kan känna viss förståelse för den tydligen chockade SVT-reportern trots att mitt eget förhållande till grönsaksätande knappast kan beskrivas som särdeles gott. Hårddraget stannar min grönsakskonsumtion inte alltför sällan vid ett halvvisset salladsblad till köttbullarna med mos vid Vipsgrillen. Då ej medräknat gurkmajonnäsen.
Den av misstag felserverade hamburgaren på Max i Gävle är av sådan skandal att det leder till ett avslöjande reportage i SVT Gävleborg. Ett reportage efterapande Uppdrag granskning med den utsatte SVT-reportern iklädd rollen som en Janne Josefsson-imitation och framställande sig själv som utsatt för ett outsägligt lidande och en personlig kränkning av närmast ofattbara mått.
Jag vill inte framstå som nedlåtande mot landets vegetarianer men att en SVT-reporter oavsiktligt får en köttburgare istället för en beställd vegoburgare ser jag inte som en direkt viktig samhällsfråga för folk i allmänhet. Den inträffade händelsen är väl snarare av samma allmänintresse som om skönhetsinfluencern Bianca Ingrosso brutit en långfingernagel.
Detta med all respekt för att en glamourös kvinnlig fägring som fröken Ingrosso uppvisande en missformad långfingernagel på Stureplans inneställen kan vara nog så förkrossande och utgöra ett svårt trauma. Och på obestämd tid. Eller till dess långfingernageln är läkt.
Det kan vara att lägga lök på laxen men SVT Gävleborgs ifrågavarande publiceringsbeslut synes lika felnavigerat som att mönstra på en anlupen oljetanker i Rysslands skuggflotta.
Den aktuelle SVT-reportern överlevde dessutom den serverade maten.
Det gjorde däremot inte Erik XIV. Om man ska tro den historiska myten.
Jag är tanig som tonåring. Dock finns det hjälp att få. Hjälpen stavas Bullworker.
Det är ett träningsredskap för hemmabruk som snabbt förvandlar användaren från mobbad strandvekling till en åtråvärd strandhunk modell Mr. Sweden.
Huruvida den utfästa förändringen även innefattar solblekt blont hår och en kritvit tandrad står det inget om i den annons vi unga läsare kan ta del av i serietidningen Fantomen på 1960-talet.
Däremot utlovas det i annonsen att ”Fem minuter om dagen med Bullworker ger resultat inom två veckor”. Det uppfattar jag som en garanti. Fantomen lurar ingen, tänker jag.
Det kan här vara på sin plats med ett kort bakgrundsfakta i ämnet kroppsbyggnad.
Det finns en tid innan gymmen blir lika förekommande som pizzerior i varje hörn och kant i Sverige.
Härvidlag kan jag upplysa dagens trendiga crossfit-utövare om att den som anno dazumal (i urminnes tider) besatt ambitionen att bli en formfulländad atlet fick hålla till godo med kraftsportprofilen Arne ”Ge mig om kvart om dagen” Tammer och hans övningsprogram, levererat till aktuell adressat per postorder.
Det var tider det. Vilket är en stilfullare omskrivning för att det var bättre förr, vilket i och för sig kan låta lika tjatigt som en 78-varvsskiva som hakat upp sig. Det var om inte annat på ett annat sätt förr, för att uttrycka det på ett mindre bakåtsträvande sätt.
Postutdelningen fungerade exempelvis och ingen behövde passa landsortsbussen för att ta sig till en bensinmack i staden för att hämta och lämna försändelser. Postbilen var gul och hette Tjorven.
Vad lantbrevbäraren hette kommer jag däremot inte ihåg. Han kan ha hetat Börje. Eller för all del något helt annat. Jag är inget vidare bra på namn.
Mitt mellannamn är förresten Roland. Det avslöjandet fick barnbarnen att tystna en lång stund, funderande på om det var ett skämt eller inte. Till sist skrattade barnbarnen så att dom nästan kissade på sig. Frågan är om den ena ungen inte gjorde precis det, kissade på sig.
Jag grubblar än idag på hur jag ska tolka deras hejdlösa munterhet över det ärofyllda namnet Roland. Deras egna namn har självfallet en internationell touch. Du lär få leta om du idag ska hitta någon på förskolan med till exempel namnet Valborg. Det skulle i så fall vara någon ur personalen.
Tillbaka till Posten som i vår tid bytt namn till Postnord. Det kostar pengar att byta företagsnamn, därav det hisnande portot. Möjligen. Det kan ju ävenledes ha kostat en slant att lackera om alla postbilarna från gult till blått. Vad vet jag.
Det jag vet är att postbilen numera är lika sällan synlig vid torpets brevlåda som den utrotningshotade backsippan. Och förmodligen heter heller ingen lantbrevbärare längre Börje utan istället Vera och går på yoga på fritiden. Det gjorde nog aldrig Börje. Gissar jag.
Jag skickar omedelbums efter en Bullworker. Här finns ingen tid att vänta, badsäsongen står för dörren
Träningsredskapet ifråga är en slags fjäder man ska trycka ihop vid intagande av diverse kroppspositioner och kostar 148 kronor. Då inklusive träningsprogram.
Pengarna har jag sparat ihop som vikarierande springsjas på Konsumbutiken i kvarteret. Den ordinarie springsjasen har insjuknat i mässlingen. Oturligt för honom.
Den enes död, den andres bröd, kan man säga. Men fullt så illa är det tack och lov inte. Patienten tillfrisknar och är snart tillbaka i sadeln på den trögtrampade sjascykeln.
Den blir inte mer lättrampad vid hemleverans av en styckad grishalva till en kund. Som om inte det vore knog nog uteblir dricksen. Jädra snåljåp.
Bullworkern blir en besvikelse. Varje kväll efter att jag nyttjat träningsredskapet ifråga och fåfängt vänder och vrider mig framför badrumsspegeln tvingas jag inse att löftena i annonsen i serietidningen Fantomen om en snabb förvandling till något av en ny Tarzan visar sig lika hållbar som en snöboll i helvetet.
Det är en insikt som förstärks när jag mäter omfång på armar, bröst, mage och ben med det måttband jag lånar ur min mors syskrin.
Tyvärr blir jag aldrig någon utmanare till den regerande Mr. Sweden. Det är inte förrän längre upp på ålderstrappan min anatomi muterar.
Då utan Bullworkern. Men istället med god hjälp av nybakade bullar.
16 svar
Tack åter igen för att denna fredag börjar så bra ,med att få läsa din krönika,du är oslagbar.
Tack själv, Lehna, för att du är en trogen läsare och ger återkoppling på kåserierna.
Skönt att höra en Bullworker är på ingång i hemmet ditt Leif. Sen tror jag Arne Tammer intr bara åt grönt. Lycka till med träningen, din T-shirt lär bli en storlek större till sommaren.
Ja, Mats, nog blir mina t-shirtar större och större, allt. Tyvärr inte på grund av någon större muskeltillväxt.
Äntligen! Nu dök min herres alster (verk eller värk, båda kanske) upp i mitt flöde igen! Vad gäller namn, det kunde varit värre. Du kunde ha blivit döpt till Leif-Roland med bindestreck! Bullworker var jag alltid lite misstänksam mot. Min näsa för rísk och fara har alltid varit väl utvecklad. Jag lärde mig tidigt av min ojämna kamp mot Moder Jord och tyngdkraften. Bullworker rekommenderades förmodligen av 9 utav 10 tandläkare som såg stora möjligheter för extra inkomster från utslagna tänder!
Hej Peter, ja, eller blivit döpt till Leif Rolandz som en jädra dansorkester. Helt riktig, det där med stålfjädrar och tandläkarbesök har ett ack så nära samband.
Ännu ett kåseri med hög igenkänningsfaktor.
Bullworker fanns även i mitt hemmagym.
Men riktiga skivstänger och hantlar var mer effektiva.
Du erhåller 9 av 10 burkar proteinpulver.
Ha, ha, proteinpulver, ja.Det räcker nog inte med bara den typen av tillskott för att erhålla en v-formad överkropp. Jag är rädd för att man även måste lyfta skrot. Och därtill regelbundet!
Jag heter också Roland + Arne Det bröstar du inte iaf.
Håller med dig, Börje. Både Roland och Arne är svårslaget. Nedslående nog var det bara en (1) nyfödd pojke som döptes till Roland 2024.
BULLWORKER Dylik införskaffades för runt 62,5 år sedan. Det trycktes o drogs varje kväll i ett antal veckor. Sedan så puts väck! Ingen aning vars den tog vägen Ngn form av kroppsbyggnad vare sig uppkom eller försvann genyemot tidigare. Bullworken bidde nog återvunnen förr eller senare.
Samma här! Bullworkern puts väck efter att jag kämpat på ett antal veckor utan någon som helst kroppslig förvandling. Undrar var den tog vägen?
Så förskräckligt synd om SVT reportern. Inte nog med att han jobbar på SVT, därtill blir han pålurad en hamburgare gjord på kött.
Ja, frågan är vad som är det mest beklagliga, att han jobbar på SVT eller fått fel hamburgare!
Som vanligt ett roligt kåseri. En liten detalj i allt det roliga: I första stycket skriver du gurkmajonäs. Vi har väl haft det uppe förut och jag vill också säga gurkmajonäs. Jag har ätit på Vipsgrillen några gånger och där envisas dom med att säga majonäsgurka. Jag har påpekat det för dom, men jag vet inte om det har hjälpt. Inget livsviktigt ämne i denna värld, men ändå.
Tack Bengt. Jag vill nog tro att gurkmajonnäs är den etablerade produkten även om vissa föredrar att säga majonnäsgurka. Gott är det i alla fall till korv och mos.