Jag vilar förnöjt latryggen på utdragssoffan i torpets kök och skrävlar för den som händelsevis gitter höra på: ”Mig lurar i alla fall ingen”. Det är innan jag blir uppskörtad av en nätbutik på 124

Jag ligger spritt språngande naken på torpets altan. Det är dumt den här årstiden. Det är ändå november. Det är till och med Alla helgons dag, faktiskt, men just för stunden går inte mina tankar

Nu jädrar. Nu ska hon få se. Torparhustrun. Vad hon ska få se är att även jag kan vara till nytta. Det ska förhoppningsvis en gång för alla göra slut på hennes tvivel kring min

Torparhustrun vill att vi ska ut och resa. Oftare. Detta för att berika oss på storslagna upplevelser. Som om det inte hände tillräckligt här hemmavid. Härförleden blev jag till exempel stucken av en geting. Det

Jag har tjänstgjort på Skärgårdsvåfflan i sommar. Som parkeringsvakt. Visserligen bara under en dag. Och knappt det heller, förresten. Jag ledsnade efter en halvtimme och lunkade istället iväg och badade. Det ska fasiken vara parkeringsvakt