Lurad i luren

Jag vilar förnöjt latryggen på utdragssoffan i torpets kök och skrävlar för den som händelsevis gitter höra på: ”Mig lurar i alla fall ingen”.

Det är innan jag blir uppskörtad av en nätbutik på 124 kronor.

Det är pengar det också, om än inte ett ekonomiskt bortfall som innebär att jag tvingas avstå från tillvarons guldkant, som att nån gång då och då unna mig en energidryck Red Bull och en Trisslott.

Det här med att köpa Trisslotter förleds jag till vid varje tillfälle jag exponeras för Svenska Spels reklamslogan förespeglande att ”Plötsligt händer det”. Hittills har det dock aldrig hänt mig.

Jag bortser då från att det plötsligt händer att jag vaknar upp och känner att det kliar i halsen och att näsan är täppt. Då vet man att det är förkylt. En återkommande motighet under den mörka årstiden. Virus verkar dras till mig som talgoxar till ett fågelbord. Och en förkylning är bra mycket mindre välkommen än en miljonvinst på Triss.

Vinsten med insjuknandet, om man kan uttrycka det så, är att jag  med bibehållet gott samvete kan ligga kvar i sängen varvid torparhustrun istället nödgas ge sig ut i hundvädret med vovven. Det får torparhustrun att anslå en misstrogen min inför min en aning tillspetsade och ömkliga uppsyn. Vovven däremot uppvisar sprudlande kroppslig glädje över att för en gångs skull slippa promenadsällskap av sin lekovillige sengångare till husse.

Det ska fanken vara hundägare, förresten. Vovven är dyrare i drift än en Ferrari. Den ena dagen är det tandvård, den andra dagen är det spolning av öronen, den tredje dagen är det kastrering etcetera. Det är inte undra på att veterinären ler brett inför åsynen av vår vovve.

Visst en vovve är en glädje utanpå det mesta men lycka kan nog även vara att ha en Ferrari med 800 hästkrafter stående i carporten. Det vet jag i och för sig inget om eftersom jag själv åker omkring i en modest Volkswagen-modell med en motorstyrka att jämföra med en gräsklippare och den klena trösten att den i varje fall är Ferrariröd.

Jag är ingen vän av konsumtion. Varför köpa trendigt och nytt när det som ratas som old fashioned-konfektion är helt, rent och välsytt, resonerar jag. Därav kommer det sig att min privata garderob ter sig som ett plagiat av Sörmlands museums dammiga kostymförråd.

Jag är för övrigt skeptisk till nutidens e-handel och än mer till myckenheten av gratiserbjudanden om digitala läkar- och hälsoundersökningar.

Jag kan svårligen se en digital doktor, sittande gud vet var i vårt avlånga land, eller vem vet, i en solstol i Phuket, kunna ställa exempelvis diagnosen halsfluss utan att först fysiskt ha kört ned en tungspatel i gapet på patienten. För att inte tala om en prostataundersökning. Hur fanken ska en läkare kunna bedöma den manliga regionen via Facetime! Det tycker jag är en befogad undran enär det första steget vid en prostataundersökning vanligtvis är en rektalpalpation. Vad det är för nånting vet den som vet och den som inte vet vill nog helst heller inte veta.

”Du ska aldrig betala innan du fått varan levererad”, förklarar  torparhustrun e-handelns gyllene regel. Som om jag vore född bakom en ladugårdsdörr, vilket inte ska vara fallet, enligt min födelseattest som utfärdats av Skatteverket. En myndighet tillförlitlig som en scout.

Det jag finner onödigt att nämna för torparhustrun är att jag dagen innan under täckmantel av nödvändig konsumtion botaniserat i nätbutiken skogalen.se och hittat ett par snygga Hoka sportskor som jag via mitt kontokort betalat direkt i samband med beställningen.

Jag får i den saken citera tidigare regeringschef Göran Persson stammande från Vingåker:  ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Det där med stammande ska inte tolkas som att Vingåkerssonen är behäftad med ett talfel. Nejdå, pratade gjorde Persson obehindrat på sin tid och som den politiska adeln i gemen mestadels utan att egentligen få något väsentligt sagt.

”Dojjorna” ifråga såldes till reapris, 1 684 kronor inklusive fri frakt. Leveranstid uppgavs till 2-6 arbetsdagar. Jovisst. Det gick en vecka, det gick fjorton dagar, det gick tre veckor, en månad och utan skymten av mina beställda och betalda Hoka, därtill med extra bred läst. Detta på grund av att mina fötter är att likna vid trugor, gamla tiders snöskor, och stora som . . . tja, isbjörnslabbar.

Jag mejlade skogalen.se som svarade att jag skulle kontakta Postnord. Det visade sig att mitt skopaket packats och skickats från Kina men nu fastnat i den svenska tullen i väntan på betalning av  deklarationsavgift och importmoms på sammanlagt 124 kronor.

Jag som trodde att fri frakt innebar fri frakt. Men icke, sa Nicke.

Jag mejlade på nytt skogalen.se för att upplysa om att jag ansåg mig dragen vid näsan. Det ska enligt Konsumentverket tydligt framgå att det kan tillkomma eventuella tullavgifter vid köpet. Det gjorde det nu inte. Desto tydligare framgick på flera ställen att det var fri frakt.

Jag fick aldrig något svar. Jag betalade misslynt dom 124 kronorna.

Det var inget alternativ att häva köpet. Mina gamla Hoka-skor är lika utslitna som knäna på en vänsterback i fotbollens lägsta korpserie.

Jag inser att e-handel är här för att stanna precis som swish förvandlat 100-kronorssedlar och guldtior till förhistoriska föremål.

Däremot hänger tydligen all kommersiell telefonförsäljning  på gärdsgården och ett totalförbud utreds. Det är något jag personligen förfäktat ända sedan den dagen för ett par år sedan när jag i luren hade en verbal begåvning som erbjöd mig att köpa ett fint diplom. Texten på diplomet intygade min enskilda firmas goda kreditvärdighet och A4-arket ifråga kunde lämpligen ramas in och hängas upp till allmänt beskådande på väggen hemmavid, föreslog den formidabelt munvige telefonförsäljaren. Dock tillhandahöll telefonförsäljaren ingen ram, förvånande nog.

Mitt nej till affären godtogs inte. Till sist kan jag måhända ha mumlat ett motvilligt ja. Veckan efter anlände kuvertet med diplomet inklusive fakturan på 1 000 kronor. Det var bara att pröjsa medan jag raskt stoppade undan det i alla avseenden betydelselösa pappersarket under en hög av gamla deklarationer och verifikationer.

På väggen hänger istället en årsalmanacka. Den är gratis. Och till större nytta.