Skatt snårig som en syrenrabatt

Jag har ingen politisk uppfattning.

Dock har jag en personlig uppfattning. En uppfattning om allt mellan himmel och jord men som få ids lyssna till och ännu färre håller med om.

Mina åsikter möts istället och i allmänhet av samma tystnad som en SD-politiker i talarstolen på en S-kongress. Eller buande.

Det ska erkännas att min åsikt oftast är den motsatta mot den åsikt av vem som helst framförd. Detta med ett undantag. Torparhustruns varjehanda visdomar. Där är det inte lönt att säga emot och riskera att visas på dörren och ett oplanerat nattlogi i vedboden.

Jag fördjupar mig för tillfället i svensk skattelagstiftning och den paragraf Gud glömde, där det påbjuds att vi är skattskyldiga för den lilla slant som trillar in när vi pantar burkar och flaskor. Nej då, det är inget practical joke utan lika sant som att USA:s president heter Donald Duck. Hoppsan, där blev det visst fel. Vid valet av president, alltså.

Det faktum att jag intresserat mig för en av skattejuridikens mest obekanta paragrafer är enligt min hulda bekantskapskrets ett tydligt utslag av för mycket ledighet. Alternativt ett typiskt tecken på begynnande excentricitet. Eller bägge delarna, som en gynnare som har för vana att tro sig vinna poänger på poänglösa skämt framställde saken.

Nåväl, frågar ni mig är det en samhällsfråga av betydelse. Mest för den växande gruppen burk- och flasksamlare i behov av att bättra på folkpensionen.

Det kan här vara på sin plats att upplysa om att vid den senaste pensionsreformen ändrades den ovan använda benämningen folkpension till det tryggare epitetet garantipension.

Det var också reformens mest påtagliga förändring. Pensionsbeloppet såg däremot få pensionärer förändras. I vart fall inte till det bättre.

Burk- och flasksamlande är även en inkomstkälla för skolbarn med målet att tjäna pengar till klasskassan och en skolresa till Strängnäs domkyrka. Det senare på frökens förslag. Så var det i alla fall på den tiden klassfröknarna hade hårknut och spelade ”Blott en dag” på orgel på morgonsamlingen.

Den början på skoldagen i kristendomens tecken for ingen illa av. Det skulle i så fall vara fröknarna själva som för glatta livet trampade på orgelpedalerna i fruktlöst hopp om att få fart på elevernas klena psalmsång.

Jag misstänker för övrigt att skolutflykterna till Strängnäs domkapitel numera är ett avslutat kapitel och utbytta mot en all inclusive-vistelse på den profana anläggningen Boda Borg med äventyrslekar, tacobuffé och vandrarhemsboende. För att klassen ska bli vid stadd kassa krävs flitiga skolbarn vad gäller burk- och flasksamlandet.

Tjänligt nog finns möjlighet till ytterligare tillskott till klasskassan genom försäljning av Kakservices kakor.

Det är därför ni hos familjer med barn i skolåldern i köket kan upptäcka mängder av kakburkar. Oftast osålda. Eller köpta av föräldrarna själva när deras barn sedan länge tröttnat på det tröstlösa säljarbetet och Kakservice knackar på dörren och emotser redovisning av kakförsäljningen.

Det var annorlunda förr. Vad jag minns från skolresan till Strängnäs domkyrka på 1960-talet räckte det med en 50-öring till en glasstrut i kiosken utanför helgedomen och en femöring till kollekten vid gudstjänsten.

Nu ska jag inte sticka under stol med att jag inte var något helgon under skolåren. Inte då heller. Det kan mycket väl ha varit på det viset att min kära mor förmanat sin son, inte alltför sällan försedd med öron döva för just mors förmaningar, att hela den medskickade slanten skulle läggas i kyrkvärdens kollekthåv.

Hur som haver var glasstruten gudagod. Om än eventuellt köpt med syndapengar.

Var var vi? Jo. Det är en tjänsteman från Skattekontoret som intervjuas i Sveriges Radio. Det är inte utan att man imponeras av att han kan sina paragrafer minst lika bra som en kyrkoherde mässar sin Fader vår.

Tjänstemannen verifierar att vi ska betala skatt på panten på brukar och flaskor. Det hade jag faktiskt inte en aning om. Jag är dåligt påläst i ämnet skattejuridik.

Däremot kan jag Sveriges fyra grundlagar. Det är det inte alla som kan, inte heller landets utbildningsminister, vilket framkom i ett famöst TV-program häromsistens.

Ministern ifråga bör av nämnda skäl bli entledigad under ett skolår för att gå om mellanstadiets årskurs 5.

Sverige vore inte Sverige om inte skattelagstiftningen vore snårigare än en tät växande bondsyren i rabatten. Dina egna burkar och flaskor kan du nämligen panta utan att riskera att behöva betala skatt på den extrainkomsten.

Däremot blir du skattskyldig för panten om du plockar burkar och flaskor i naturen eller får av andra personer, klargör tjänstemannen för Sveriges Radios lyssnare. Inklusive mig. Även om jag knappt kan tro mina öron (jodå, min hörsel har märkbart förbättrats sedan barnaåren).

Hur i allsin dar ska detta fungera? Hur ska Skattekontoret kunna kontrollera om det är dina egna burkar och flaskor som du matar in i pantmaskinen eller en burk eller flaska som du kanske plockat upp från dikesrenen eller vid ett vindskydd på Sörmlandsleden?

Den nöten blir antagligen svårare att knäcka än hur man räknar ut kvadratroten i Pythagoras sats. Det är en av matematikens mest kända satser.

Mindre känt är att upphovsmannen själv, filosofen och matematikern Pythagoras, enligt den grekiska mytologin ska haft lår av guld.

Livet är bra orättvist tvingas vi vanliga dödliga konstatera när vi misslynt noterar benens alla åderbråck.

Möjligen är jag lyckligt lottad eftersom jag vad avser mina blygsamma inkomster av pant på burkar och flaskor inte varit föremål för någon skattekontroll. Hittills.

Jag är dock en samvetsgrann medborgare och har inga problem med att öppet redovisa att jag vid mina besök vid Willys pantmaskin uteslutande släpar dit skattebefriade egna burkar och flaskor. Jag brukar vid varje tillfälle få ihop en pant på strax under hundralappen.

Visst, det kan ses som en skitsumma, men det brukar ändå räcka lagom till inköp av en bal toapapper. Och i varje hushåll en nödvändig basvara, alldeles oavsett om vi pratar vattenklosett eller utedass.

Vi prioriterar andra saker än skatt på inkomst av pant, tillstår Skattekontorets tjänsteman avslutningsvis. Det beskedet välkomnas. Håll Sverige rent på burkar och flaskor och skatteregler som borde kastas i papperskorgen.

Det är min personliga uppfattning. Det är väl mer oklart huruvida det också är politikernas uppfattning.