I valet och kvalet

Vilket politiskt parti tycker som jag?

Det vore bra att veta inför valdagen.

Detta särskilt som jag har en (o)vana att tycka tvärsemot vad andra tycker. Snarlikt motvalls käring.

Det är ett vanemönster som, enligt ett skarptungat kvinnfolk i min omedelbara närhet, inneburit att jag fastnat i gnällfällan.

Det hindrar inte att jag även kan se det positiva i vissa situationer. Som att årets ”Allsång på Skansen” är till ända.

Nu vill jag inte skriva någon på näsan som finner allsångsskrålandet i TV både sevärt och hörbart men för egen  del är programmet ifråga lika önskvärt som ett fästingbett.

Du behöver ju inte titta, brukar det låta från håll och kanter. Det är ett väl så adekvat inpass, tillstås.

Det gör jag heller inte, tittar på ”Allsång på Skansen”. Det finns det dock andra i torpet som gör, och som i förbigående föreslår att jag istället går ut med vovven på kvällspinken.

För all del, det är i alla fall bättre än att riskera tinnitus av tjoandet från Sollidenscenen.

Mitt hopp står till att ”Allsång på Skansen” sjunger på sista versen.

Den ystra kvinnliga programledaren kan säkert få nytt jobb.

Lämpligtvis som auktionsutropare någonstans i Sverige.

Musicerandet var annorlunda på 1960-talet.

Vi bodde i ett flerfamiljshus i Oxelösund och ibland hände det att två kringströvande musikanter, den ene med dragspel på magen, den andre med en fiollåda i näven, dök upp på innergården och stämde upp i ”Gamle Svarten, kamrat på vida färden”.

Här kan den yngre generationen upplysas om att det är en 1930-talsåt om en gammal trogen häst. Sannolikt en nordsvensk.

Nordsvensken är en robust häst och lika slitstark som en Volvo Amazon med B18-motor.

Personligen skulle jag välja en nordsvensk trots att Amazonen har fler hästkrafter.

Däremot är såväl bilen som hästen miljöbovar och släpper ut diverse gaser i atmosfären.

Hästen dock den naturliga vägen.

Hur som haver släppte för en stund min mor och grannfruarna greppet om pannkakslaggen, öppnade köksfönstren, lyssnade förnöjt till ”Gamle Svarten, kamrat på vida färden” och kastade ned en slant, oftast en femöring eller tioöring, inlindad i en pappersbit till gårdsmusikanterna i sina blankslitna byxor och kavajer. Varvid spelmansduon samlade ihop gaget på gårdsgruset, chevalereskt lyfte på sina kepsar, bockade till tack och vandrade vidare ut i världen. Eller i vart fall till nästa innergård. Åtföljda av oss ungar som underhölls av det exotiska besöket. Vi hade ju inga smartphones att roa oss med på den tiden.

Det jag aldrig förstod vitsen med var bruket att linda in den nedkastade slanten i en pappersbit.

Den sedvänjan har jag klurat på i över ett halvt sekel utan att bli mycket klokare. Då har jag ändå en gedigen utbildning i form av genomgången nioårig enhetsskola kompletterat med en kvällskurs i skrivmaskinslära vid studieförbundet TBV.

Den senare utbildningen inte direkt vältajmad enär datorerna gjorde sitt intåg i samma stund jag på den av studieförbundet tillhandahållna skrivmaskinen lyckats lära mig byta färgband. Den kunskapen har jag inte haft mycket nytta av i livet. Ingen alls, faktiskt.

”Vi får saker gjorda”. Det är budskapet på Moderaternas valaffischer. Det diskvalificerar mig som moderat.

Det är nämligen sällan eller aldrig jag får något gjort.

Det är i alla fall vad torparhustrun hävdar.

Det är att något överdriva. Jag släpar till exempel ned sopkärlet till stora vägen var fjortonde dag.

Det är i och för sig nedförsbacke och kan synas vara inte alltför betungande. Nej, men det ska ändå göras.

Som om inte det vore nog ska vi dessutom få nya sopkärl vid torpet. Två nya sopkärl. Det blir ett merarbete.

Det är ju tusan också att man inte ens som ”utarbetad” pensionär kan få en lugn stund på kökssoffan och läsa ett stycke ur Bibeln. Eller ögna igenom veckans reklamblad från ÖoB.

Vem har råd att missa två blockljus för endast 25 spänn?

Möjligen är jag istället ”sosse”. Nej, tydligen inte det heller.

Socialdemokraternas valslogan är ju ”Dags att ta Sverige på allvar”. Men allvarligt talat. Är det verkligen att ta Sverige  och kriminalpolitik på allvar att rösta nej till att brottslingar berövas privilegiet att få mängdrabatt för sina illgärningar.

Det ställningstagandet kanske ska ses i ljuset av att partiledare ”Röda Magda” är oppositionsledare och därvidlag även förväntas ta oppositionella beslut. Och i varje fråga.

Vad vet jag. Det jag vet är att politikernas budskap och beslut inte alltid går hand i hand, för att uttrycka det diplomatiskt.

Tänk om jag är Sverigedemokrat! Gud förbjude, brukar det låta från den som vill framstå som politiskt korrekt. Att heja på Jimmie ”Sillastryparen från Sölvesborg” Åkesson och hans oslipade lärjungar är som alla känner till politiskt inkorrekt.

Bortsett från att SD tilldelats rollen som elefanten i rummet applåderar jag partiets valaffisch om ”Billig tandvård för alla svenskar”.

Roten till det onda, det vill säga att jag delar åsikt med SD, åtminstone i tandvårdsfrågan, har sin bakgrund i att jag är i den åldern att mina gamla tandplomber lossnar i tid och otid och hoppar ur käften likt popcorn ur en kastrull utan lock.

Det kan te sig som demokratisk diskriminering att jag väljer att förbigå Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalernas valpropaganda.

Jag får härvidlag ursäkta mig med att jag uppfattar den spretiga kvintetten som blott eventuella stödpartier till en framtida regering. Och med samma möjlighet att kunna påverka för Sverige viktiga frågor som Marsjö-Byle GoIF har att bli lyssnat till i intresseorganisationen Svensk Elitfotboll.

Det kan hända att jag har fel. Det är lätt hänt. Och det för oss alla. Ta bara följande sedelärande historia:

En bekant till mig var färsk körkortsinnehavare och nybliven ägare till en bättre begagnad Volkswagen och skulle inför premiärturen fylla på olja i motorn. Det tog sin rundliga tid, vilket var orsakat av att han olyckligtvis missat var i motorn oljan skulle fyllas på. Det var inte i det sugrörslilla hål där oljestickan var placerad.

Nej, inget politiskt parti tycks ha mina viktigaste frågor på sina agendor inför valet 2026:

Bättre badstegar vid kommunala badplatser och vistelseförbud för män i bar överkropp i livsmedelsbutiker och på diverse näringsställen.

Det förra av praktiska skäl, det senare av estetiska skäl.