Ur- och underverk

Torparhustrun framför önskemål om en födelsedagspresent.

Det är i mitt tycke ingen orimlig begäran, generös som jag är. Eller i vart fall tror mig vara.

Jag skulle dock aldrig i livet ge bort en trisslott.

Tänk om mottagaren skrapar fram högsta vinsten. Och man själv blir lottlös.

Vem skulle inte i så fall förbanna sig själv och förkunnelsen i Apostlagärningarna: ”Det är saligare att ge än att få.”

Det påstås att man blir en lyckligare människa, då. Vad den saken anbelangar känner jag igen mig i skeptikern och aposteln Tomas Tvivlaren. Inga jämförelser i övrigt.

Jo, förresten, det finns ytterligare en likhet mellan mig och den ovan namngivne bibliske personen, jag vandrade en sommar runt i så kallade Jesussandaler.

Det framgår tämligen tidigt att torparhustrun hyser förhoppningar om en golfklocka med avståndsmätare. Det senare är en hjälpfunktion som kan utveckla praktiserande klubbsvingare inom golfen – på sikt.

Det är emellertid ingen pryl som jag tror används av sportens professionella utövare, som istället har en caddy eller caddie i släptåg och vars grundläggande uppgift är att kånka runt på spelarens golfbag och kasta upp gräs i luften för att utröna åt vilket håll vindarna blåser.

Här kan inflikas att det som utmärker proffs som amatörer är mängder av klubbor i ”väskan” samt propra pikétröjor. Det måste man ändå berömma golfsportens alla anhängare för, den vårdade klädseln.

Du som dyker upp i ett ärmlöst linne och bärande keps bak och fram lär inte komma längre än till golfklubbens parkering. Om ens dit.

Står det dessutom AC/DC tryckt på linnet är du lika välkommen som djävulen själv på kyrkkaffe och sockerkaka efter söndagens gudstjänst.

Jag befarar att en golfklocka är en exklusiv present i den högre prisklassen. Jag hade annars tänkt beställa en prinsesstårta för 165 kronor.

Då var det min tanke att dessutom bifoga ett kärvänligt gratulationskort: ”Grattis på födelsedagen. Du vet att du blir äldre när tårtljusen kostar mer än själva tårtan”.

Nu gick den omsorgsfulla planeringen i stöpet.

Jag fick istället börja googla runt på nätet efter en golfklocka med avståndsmätare.

Det fanns därvidlag en del att välja på, dyra som dyrare. Och någon enstaka produkt i sortimentet till ett pris i närheten av hela min modesta månadspension.

Det var inte utan att den hårda realiteten gjorde mig lika skärrad som en aktieägare vid ett fritt fall på världens börser.

Det ska tillstås att jag inte i alla avseenden är helt klar över vad som skiljer en golfklocka från ett traditionellt armbandsur med en urtavla med ett skojigt Musse Pigg-motiv. Förutom priset, skulle jag gissa.

Där vet torparhustrun föga förvånande bättre besked och informerar mig villigt om golfklockans alla olika och oumbärliga finesser varvid den viktigaste är att den är försedd med GPS-funktion som mäter avståndet till greenens framkant, mitt och bakkant samt avstånd till hinder som bunkrar och vattenhinder.

Jag får nästan uppfattningen efter torparhustruns inlevelsefulla exposé över detta ur- och underverks prestanda att den även mäter hur långt det är till närmaste glasskiosk.

Dock måste man tydligen slå till bolluslingen själv. Än så länge. Det brukar därtill vara det största problemet. Det vet jag av egen erfarenhet efter min korta golfkarriär.

Där beteckningen karriär i mitt fall dessvärre får sägas vara synonymt med ett fullständigt misslyckande.

Jag tog i för kung och fosterland med utslagsklubban i handen för att därefter ivrigt speja efter bollens höga flykt i luften långt ut över fairway.

Det enda felet med det exemplariskt utförda utslaget var att bollen låg kvar på peggen. Det heter luftslag i golfkretsar och är inget slag Tiger Woods har i sina breda repertoar.

Vad är nästa steg när man som jag inte ens träffar en stillaliggande boll. Jag ser därvidlag två möjligheter: 1. Öva oftare. 2. Lägga ut klubborna till försäljning på Blocket.

Det mest logiska för mig är definitivt alternativ 2.  Det måste finnas meningsfullare saker än golf att ägna sig åt, tänker jag.

Jag har emellertid ännu inte hittat något substitut på en andligare nivå. Såvida man inte räknar den dagliga sysslan att plocka i och ur diskmaskinen. Det ska göras det också.

Just i det här fallet för att torparhustrun ska slippa onödiga distraktioner i sitt golfspelande.

Det är med viss tillfredsställelse jag konstaterar att den golfklocka med vitt armband inklusive avståndsmätare, som jag hoppas uppfyller torparhustruns önskan, säljs till ett nedsatt pris med 500 kronor.

Det är där och då jag gör ett fatalt misstag, ett kostsamt misstag, och undslipper mig den gagneliga affär jag är i färd att göra för födelsedagsbarnet.

Det visar sig nämligen att torparhustrun tänkt sig ett turkost klockarmband! Jodå, exakt samma klocka, men då typiskt nog till ordinarie pris!

Visst, jag står kanske inte i farstun till fattighuset men är heller ingen Elon Musk. Vår tids Joakim von Anka.

Världens rikaste anka kunde bada i sedlar och mynt. Det kan världens rikaste man också göra.

Må vara att Elon Musk löper risk att drunkna i sin självrådighet och sina myriader av penningar.

Jag brukar skoja om att torparhustruns golfspel är på amatörnivå medan materialkostnaderna är på proffsnivå. Det kan jag tycka är roligt sagt.

Torparhustrun kan eventuellt ha en annan uppfattning. Det har hon inte alltför sällan, en annan åsikt än min. Eller som hon själv oftast ser på saken, det är min åsikt som är en annan än hennes.

Då underförstått att det är min ståndpunkt som är helt bort i tok.

Vad gäller pengabortfallet för torparhustruns födelsedags- och klockpresent noterar jag att även prinsesstårtor rapporteras ha stigit i pris på grund av EU:s hämndtullar på amerikanska produkter, som exempelvis marsipan.

Möjligt är att jag idag fått betala en bit över 200 kronor för en grön prinsesstårta. Den utgiften skulle bara det ha renderat ett hål i min plånbok men är ändå inte ett vitten i jämförelse med det utgående saldot på mitt pensionskonto efter inköpet av golfklockan med avståndsmätare. Men. Det kunde ha varit värre. Torparhustrun kunde ha önskat sig en golfbil.

Hur som haver. Den nu inhandlade födelsedagspresenten kan förhoppningsvis ge mig ett litet plus i kanten i torparhustruns bok. I vart fall den dagen.

Det skulle i så fall jämna ut raden av alla minus i bokens marginal. Om än marginellt.